I morgon är det fredag och veckan har rusat i väg.
Känner stor tacksamhet över att snön dröjer eftersom väg 56 mellan Västerås och Norrköping i princip saknar belysning. Av de drygt 17 mil som jag kör varje tisdagsmorgon, med start kl 5.30 är det inte många mil som jag kör i annat än bilens lyktor.
I september då jag började pendla, kunde jag njuta av den fina trippen där glasbruk, kulturgårdar och hisnande vackra vyer bidrog till att de 2,5 timmarna gick snabbt.
Men nu, med mörkret som omsluter bilen och möte med långtradare efter långtradare, som med sina enorma lysramper bländar mig, känns resan betydligt längre.
Kände faktiskt i går då jag körde hem på kvällen att kanske blir det tåg om kung Bore slår till med kraft.
Den som lever får se.

I morgon väntar mässdeltagande med husrådet och därefter träff med fina Ann som är här på kort visit från Paris.
Godnatt alla människobarn!