En dag i taget
Att skriva, måla, ja få ur sig alla färger, händelser och bilder som ständigt ockuperat huvudet är en nödvändighet för mig som helt klart påverkas av yttre händelser
I allas liv händer det saker som vi hanterar på olika sätt.
Att gradera smärta eller sorg är omöjligt, ja tom nästintill en skymf eftersom vi alla är olika, alla har olika smärtgräns, alla befinner sig på olika platser i livets villervalla.
Men förlusten av ett barn måste vara det som mest dräper en föräldrasjäl.
Hör på dagens ord i P1 där polisen med smärta beskriver den ångest hon känner då hon ska ta hand om barn som begått självmord. Elva, tolvåriga barn som inte längre vill leva.
Tänker på föräldrar till barn som försvinner i drogträsket och som varje dag lever i skräck över att få besök av polis, där ord inte ens behövs.
För oss som förälder betyder inte åldern på barnet någonting, det är vårt barn som inte orkar, som inte ser något ljus i den förbannade tunneln.
Smärtan måste vara outhärdlig.
En dag i taget, är ord som blir svåra att följa då morgondagen syns som en svart tornado på himlen, en svart spiral av ond, bråd, död, ett oförklarligt svart hål.
En dag i taget, med kärlek och hopp till oss alla
Första höstdagen
I dag kände jag doften av höst.
Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
går och tänker på allt detdär som man borde.
Det finns så mycket saker som
jag skulle sagt och gjort.
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.
Jag letar efter nånting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi,
den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång
förr'n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann,
kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma
Refräng
Nu blåser storm därute
och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre
än vad jag gjorde förr,
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar
kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig
och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Även om det fortfarande prunkar av blommor i diverse färger, känner jag i luften att sommaren snart är förbi.
Snart kommer träden att börja brinna och då menar jag bildligt talat.
Rött, orange och gult, eldens färger som trädens löv snart kommer skifta i.
Jag tycker om hösten, det har jag berättat tidigare.
Luften är mättad av syre, temperaturen är behaglig och ljuset har en alldeles speciell lyster.
Men sen har vi även vemodet, melankolin och sorgen över att det ljusa försvinner, för att bytas ut mot kortare dagar, mörkare dygn.
Kommer att tänka på Tove Janssons höstvisa som beskriver just detta.
Läs, sjung, njut och låt dig fångas av sömnens vind
Godnatt alla människobarn
Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
går och tänker på allt detdär som man borde.
Det finns så mycket saker som
jag skulle sagt och gjort.
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.
Jag letar efter nånting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi,
den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång
förr'n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann,
kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma
Refräng
Nu blåser storm därute
och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre
än vad jag gjorde förr,
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar
kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig
och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Ord
Kärlek är ett val - inte nödvändigtvis ett förnuftigt val utan snarare viljan att vara närvarande hos andra utan hyckleri och falskhet.
(Carther Heyward)
Bikt
Kärlekens vänskap eller vänskapens kärlek....
36 år av vänskap
1964
Jag är 5 år och det är augusti.
Som så många dagar tidigare under sommaren är det varmt och soligt. Längtan efter vatten är stor, dels för att dricka men även för att kyla ner kroppen Jag följer med mamma till pumpen och med bruna sexårshänder hjälper jag till att trycka ner den tunga metallarmen i jämna, regelbundna tag.
Efter några gånger rosslar det till och brunt vatten kommer hostande ut ur pumpens mun.
Pump, pump, pump....vattnet blir klarare och klarare.
Mamma lägger det gamla oket över sina axlar, hakar på hinkarna på krokarna, en i taget och börjar balanserande att vandra tillbaks mot tomten. Själv bär jag två mindre hinkar.
Väl hemma blandas apelsinsaft till av det kalla vattnet, smörgåsar med prickikorv lindas in i smörgåspapper och läggs ner i cykelkorgen. Väl framme vid havet hittar vi en skreva där vi slår oss ner för att bada, prata, äta och bara vara. Jag känner mig som den vädur jag är, när jag studsar fram över berghällarna där spåren av tidens begynnelse finns inetsade.
Jag är 55 år och det är augusti
Som så många dagar tidigare under sommaren är det varmt och soligt. Längtan efter vatten är stor, dels för att dricka men även för att kyla ner kroppen.
Jag stoppar ner en stor flaska mineralvatten, telefon och baddräkt i väskan. Åker med bilen till klipporna, parkerar och tar mig till platsen där jag finner ro. För första gången undrar jag om jag verkligen är vädur och inte oxe.
De självklara stegen och hoppen mellan hällarna har ersatts av försiktiga, trevande steg med händerna tryggt sökandes efter skrevor i berget som kan vara räddningen om jag skulle trampa fel.
I stället för att hoppa i havet, går jag baklänges ner och känner efter att fötterna hittar naturliga trappsteg, jag måste ju kunna ta mig upp!
Ett ögonblicks sekund slår det mig att om jag inte kan ta mig upp så blir jag kvar och ingen hör om jag skriker....
Men som sagt, det är en kort sekund.
Nu sitter jag här i min lilla skreva och jag ser segelbåtar kryssa fram över fjärden, vågornaslå mot klipporna och jag känner så starkt att även om kroppen är 55 är själen densamma som när jag var 5.
Affe och Maya
Tankar ur olika perspektiv
Dejligt
Bang!
BANG!
Vaknar av att en otroligt hård knall och blixtrar som lämnar randiga, sekundsnabba upplevelser då ljuset spränger in mellan persiennernas glipor.
Pang, Bang och Padofffff!!!
Ljuden som är spännande och hotfulla, avlöses med jämna mellanrum av ett jämnt mullrande som likt doakören står för bakgrundsmusiken och refrängerna. Kommer på mig själv att inte bli det minsta rädd, utan får verkligen upplevelsen av att betrakta och lyssna till naturens symfoni.
Minns när jag var liten och tillbringade somrarna på Ingarö där det ofta var åskväder.
Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att det finns ingen som helst evidens bakom det faktum att allt var mycket större och kraftigare då jag var liten. Regnet var kraftigt, åskan var öronbedövande och solen stark.....men, det är ju precis som sommaren i år, slår det mig!
Sommaren 2014 kommer att minnas med just det ovan nämnda, men även känslomässigt tumult, resor med spännande innehåll och intressanta möten.
Danmark är som jag och många andra tycker ett "dejligt land" och jag kommer absolut försöka komma dit en gång till i år, om inte annat än för att äta smörrebröd.
BANG! Nej, jag får lägga ner skrivandet och återkomma när gudarna har lugnat ner sig!
