En dag i taget
Att skriva, måla, ja få ur sig alla färger, händelser och bilder som ständigt ockuperat huvudet är en nödvändighet för mig som helt klart påverkas av yttre händelser
I allas liv händer det saker som vi hanterar på olika sätt.
Att gradera smärta eller sorg är omöjligt, ja tom nästintill en skymf eftersom vi alla är olika, alla har olika smärtgräns, alla befinner sig på olika platser i livets villervalla.
Men förlusten av ett barn måste vara det som mest dräper en föräldrasjäl.
Hör på dagens ord i P1 där polisen med smärta beskriver den ångest hon känner då hon ska ta hand om barn som begått självmord. Elva, tolvåriga barn som inte längre vill leva.
Tänker på föräldrar till barn som försvinner i drogträsket och som varje dag lever i skräck över att få besök av polis, där ord inte ens behövs.
För oss som förälder betyder inte åldern på barnet någonting, det är vårt barn som inte orkar, som inte ser något ljus i den förbannade tunneln.
Smärtan måste vara outhärdlig.
En dag i taget, är ord som blir svåra att följa då morgondagen syns som en svart tornado på himlen, en svart spiral av ond, bråd, död, ett oförklarligt svart hål.
En dag i taget, med kärlek och hopp till oss alla
Kommentarer
Trackback
