Nu flyttar jag in, känns det som.
Trots att jag bytte postadress den 1maj och definitivt flyttade till Vrian, har jag ännu inte helt flyttat in.
Tiden sedan dess har varit fylld av arbete och röjning så kartonger med kläder och annat står fortfarande kvar.
Det enda som fungerar är att arbeta systematiskt och fokuserat, en låda för trosor, en låda för strumpor osv

Ordning och reda heter det och ja, det är befriande och väcker skaparlust att ha ordning på färger, verktyg och tyger.

Allt har sin plats!

Godnatt!

Jag har en knep jag tar till när ett göromål är trist, tungt eller monotont, ofta hänger dessa tre saker ihop.
Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men här kommer en manual.
1. Börja med den första av kanske sådär 20 säckar jord. Det kan även vara bräder, lövsäckar, plantor eller som i dag tallrikar och kastruller sedan julhelgen. Då både diskmaskin och avlopp är trasigt så blir det diskning i handfatet, på toaletten eftersom det avloppet temporärt är lagat.
2. Hitta rätt ton i huvudet och det är bara att välja C, D eller vad som passar.
3. Andas in och fatta den första tallriken
4. Koppla på reptilhjärnan med timer på minst en timme
5. Börja sjung

Och pappa haj dododododododo och mamma haj dododododododo och mormor haj dododododododo och så kom hajarna, hajarna, HAJARNA
Dom tog en fot dododododododo dom tog ett ben dododododododo.....
Och så fortsätt på samma sätt, timme ut och timme in om det behövs
Helt plötsligt ringer timern och det är klart.
Samma sak gäller när jag flyger.
Vid start och landning samt vid luftgropar som får hjärtat att slå kopplas den vanliga hjärnan bort, men då gäller en annan sång

Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord.
Både röd och vit och svart, gör detsamma har han sagt
Jesus älskar alla barnen på vår jord

Efter en sådär 40-50 verser brukar hjärtat ha lugnat ner sig och ormen krupit tillbaks!

Ha en fin dag, nu börjar jag diska....

Snöflingorna yr utanför fönstret,'men skenet bedrar, det blir inte någon skidtur i dag heller.
Knappt landar flingorna på marken förrän de smälter och strax efter övergår flingorna till regndroppar.
Det känns som söndag fast det är fredag och trots att jag öppnade till hönsen i morse vill de inte gå ut. Som nyfikna madamer, står de i dörröppningen och tittar ut på det gråmulna vädret.

Då kommer den efterlängtade okände mannen som prinsen på sin vita hingst eller rättare sagt slamsugningsmaskin.
Med ett fast handgrepp rullas den jättelika dammsugarslangen ut och med ett slurpande ljud sugs avloppsbrunnarna tomma. Vetskapen om att kunna spola igen, utan rädsla att saker kommer upp i duschens avlopp, känns som en lättnad.
Stoppet i rören under diskbänken blir i sammanhanget en bagatell eftersom vattnet som rinner ut över köksgolvet inte kommer från toaletten, om ni förstår vad jag menar.
När jag svabbar upp vattnet som stötvis pumpar ut över golvet, funderar jag på om diskmaskinen som gav upp på julafton ska repareras eller om det ska köpas en ny.
Men kära vänner, det är egentligen I landsproblem.
Önskar er en fin dag!

Genom fönstret såg hon världen utanför, världen IRL.
Många år hade passerat sedan hon tillhörde den världen och många dagar hade övergått i natt och tvärtom.

Det var en decembernatt när vintern var en riktig vinter med allt vad det innebar av sönderfrusna pumpar, altantak som rasat ner av snötyngd och benbrott pga fall på en hal, osandad trottoar.
Att andra tyckte vintern var fantastisk med skidåkning och andra vintersporter, rörde henne inte i ryggen, hon hatade vintern! Hatade vintern lika mycket som hon hatade alla andra årstider.

Våren med alla galna fåglar som började väsnas tidigt på morgonen, ja nästan när det fortfarande var natt. Den förbannade vårluften, mättad med pollen, men allra mest hatade hon alla dessa nyförälskade par som hand i hand översvämmade gatorna.

Hon fullständigt avskydde sommarens stress att sola, bada och läsa böcker i hängmattan. Grillkvällar med urtråkiga grannar, ja över huvud taget denna påtvingade, sociala samvaro med ett beskt, ljummet rosevin i plastglas.

Sen kom hösten med alla stormar, regn och gråa skyar, suspekta svamppajer, korta dagar och långa nätter.

Vintern som satte punkt för årstiderna i hennes liv då hon den 26 december beslöt sig för att stänga dörren, att inte längre leva IRL.
Väggarna i det enda, lilla rummet målades rosa med inslag av lilablå, slingrande ormar, i oregelbundna former.
Ett autogiro kopplat till bankkontot med alla besparingar, möjliggjorde att hyra, el och andra räkningar betalades samt hemleverans av droppflaskor med näringslösning en gång i kvartalet.
Den dyraste investeringen var dock badkaret med inbyggt termostat, att hålla 37 grader i badvattnet, dygnet om var kostsamt, men som sagt hon hade pengar.
Annandag jul tog hon av sig alla kläder, kopplade in droppet i sin arm, kröp ner i det ljumna, kroppstempererade vattnet, lät sig omslutas av det jättelika rummet, målat som en livmoder och slöt ögonen.

Juldagen som för många är vilodag.
Kylen är full och kraven är få, det finns tid till umgänge eller ensamhet om man väljer det.
Genom mina barn som firade jul med oss på gården, förstod jag att även de planerar in umgänge med andra än familjen, eller om vi vänder på det så har familjen växt.
Familjevännerna vill också träffas i juletid så då fixar de till en julmiddag tillsammans med sina vänner.

Det är en dubbel känsla, eftersom det inte är ofta jag får dem på besök till gården och därför gärna hade haft dem här några dagar till ( och detta säger jag utan martyrskap)

Samtidigt tilltalas jag väldigt mycket av tanken på att vidga begreppet familj.
Att familjen är de som jag av fri vilka umgås med, oavsett blodsband.
Tittar man historiskt kan man se begreppet familj ur fler synvinklar (och nu lånar jag återigen lite text från Wikipedia)

Inom den biologiska systematiken är en familj en undergrupp till en ordning, och består av ett eller flera släkten, vilka i sin tur delas in i arter.
Det här är ett enkelt sätt att se släktskapet mellan det levande, ex genom DNA
Begreppet familj inom sociologin en grupp av individer i ett hushåll som förenas genom släktskap. Detta släktskap är ärftligt, men kan även utsträckas till att omfatta juridiska förhållanden, som till exempel giftermål, partnerskap eller adoption.
Många menar att familjebegreppet endast omfattar blodsband, medan en del antropologer argumenterar för att blodsband bara ska förstås metaforiskt, eftersom det i många kulturer är andra kriterier än genetiska band som definierar familjeförhållanden.

Det är den ovanstående sista meningen som jag härrör till i begreppet familjevännerna.

Men vad är då en vän?
En människa som bara finns, oavsett vad som händer? En människa som ställer upp i vått och torrt? En människa som du kan anförtro alla dina tankar och hemligheter?
Ofta beskriver man en vän "som jag kan ringa, när som helst på dygnet", men är det det största tecknet på vänskap?

Ser jag till mig själv har jag vänner som är som syskon gällande begreppet, att alltid finnas där.
Men om jag känner efter och verkligen ställer mig frågan, hur är en riktig vän, minns jag texten på ett kort jag fick av min mamma för länge sedan.
"Du ska veta att det finns en som älskar dig som du är",
och så är det, känslan och vetskapen om att vara älskad för den man är, trots fel och brister.
Att duga precis som man är, förutsättningslöst och utan krav på att vara tvungen att förändra sin karaktär.
Jag önskar er alla en kärleksfull juldag, omgiven av människor som älskar er precis som ni är!

Jag önskar er alla en fin och kärleksfull jul!
Glöm aldrig att störst av allt är kärleken!

Dan före dan före dan före dopparedan
Men varför säger vi så?
Vetgirig som jag är hittade jag detta

När vi i Sverige räknar ner till julaftonsfirandet brukar vi ofta säga ”dan före dan före dopparedan”. Denna benämning på julafton (dopparedan) är unik för Sverige, dock inte själva traditionen att doppa bröd på julafton.

Bröd förr i tiden var generellt mycket hårdare och mer svårtuggat än dagen mjuka limpor eftersom brödet lagrade under mycket längre tid, färskbröd bakades i princip bara till högtider. Att doppa det hårda brödet i grytan för att mjuka upp det var därför inte nödvändigtvis ett bruk enbart kopplat enbart till julafton.

Men julaftonens dopp i grytan är det som levt kvar i vår tid, även om det idag är färre och färre som faktiskt doppar till julbordet (28 procent i en undersökning från ICA 2012).

När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. Häri sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev.

Så här skriver Lena Kättström Höök:

På julafton var det praktiskt att i all hast doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, medan sista handen lades vid julförberedelserna. Vanligen doppade man i grytan mitt på dagen vilket går tillbaka till medeltidens julfasta som varade fram till julaftons kväll. (s. 46)

Julfastan innebar ett förbud mot att äta kött (härav lutfiskens betydelse på julbordet), men genom att doppa lite bröd i köttspadet kunde man ändå få en smak av köttet utan att bryta fastan.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-22) (tack till Lise Blomqvist för bra kommentarer)

Källa: God Jul! av Lena Kättström Höök (1995), Nordiska Museets förlag.

Önskar er en fin dag

Var på julmarknad på Lidingö.
Hyacinter, julrosor och mistlar blandades med doften av saffransbröd, pepparkakor och glögg.

Dofter är det största minnessinnet, säger de som kan och jag är benägen att hålla med.
Om jag blundar kan jag känna doften av Fiskmyrans myr på Ingarö, som med sin doft av pors, kärr och mossa ger starka minnen av mina barndomars somrar.

Doften av film, lindad på stora spolar i biomaskinistens lilla svarta rum inne i biografen Royals allra heligaste rum, (där det starka ljuset strömmade ut från ett hål i väggen), var en blandning av värme och plast.

Minnet av källarlukten på Observatoriegatan, då jag gick ner till pannrummet för att duscha är starkt och innehåller doften av olja, fenompulver och en blå tvål av märket Fenjal, hängandes på kranen i ett rep.
Spänningen att läsa, de i källarväggen, inritade namn och årtal blandades med lite rädsla.
Gustav 1933, Märta 1921 och Ulla 1973

Ett annat minne är doften av garderobens malkulor som jag ännu inte vet om jag tyckte var en behaglig eller obehaglig doft. Frågan är hur effektiva de var eftersom kläderna, trots dessa blev perforerade.

Så för ett tag sedan blev jag erbjuden ett glas Amaretto, mandellikör.
Jag lyfter glaset mot munnen och då...
minnet av en grön plastburk med en liten vit pensel, även den i plast.
Björnklister

Sov gott och andas in kuddens doft av Comfort sköljmedel

Idag ska jag presentera ett stort arbete jag sysslat med under ett par månader. Det ska bli intressant att se hur det mottages. Så är det för oss alla, att vi arbetar och förhoppningsvis belönas därefter.
Tänker på alla idrottsmän som får enorma summor i lön som kontrast till alla som arbetar med våra gamla och sjuka.
När blev det så?
Önskar er en kärleksfull och kreativ dag

Med lätta nästintill febervarma händer smekte hen hennes rygg när hon läg bredvid och sov.
Trots rummets mörker kunde hen utskilja konturerna av hennes kropp.
Det var en stark kropp, en kropp som hade arbetat hårt, en kropp som var använd.
Under sina händer kände hen alla bördor hon burit, all värk som hon upplevt, all kärlek hon givit och tagit.
I det svarta rummet hörde hen henne sova tungt, andas djupt men då och då morra till, likt ett djur han inte kunde artbestämma, ett hondjur.

I en kraftfull rörelse vände hon sig om, fortfarande sovandes och pressade in sin fot mellan hens ben.
Foten var kall och reflexmässigt puttade hen bort foten, för att sekunden efteråt bjuda in till värmen mellan låren.

Nu låg hon på rygg och hen la sin hand på hennes mage. Den var rund och om möjligt än varmare än hens hand.
Även magen berättade sin historia.
Om de tre barn som startat sitt liv därinne och om operationer som lämnat ärr efter sig.
Hen drog försiktigt med fingret över ett av ärren som likt en ståltråd löpte över magen och kände djup kärlek.
Denna kvinna som var orädd, kärleksfull och vacker men framförallt levande.
En kvinna som ville leva sitt liv, fullt ut.
Godnatt!

Det är verkligen svart ute nu.
Vad som slår mig är att mitt förändrade sovmönster med stor sannolikhet hänger ihop med det.
Inte en gatlykta eller ljuset från ett skyltfönster så långt jag kan se. Nej bara skog och hagar. Närmaste granne bor en kilometer bort så går jag bort till ladan, ser jag att det lyser på andra sidan fälten
Nu släcks alla lampor.....zzzzzzzzzzzz

Nu i dagens sista skälvande minut, vill jag dela med mig av en text från Bibeln.
Nej, jag är inte religiös i överkant och nej, jag har inte läst hela Bibeln, även om man ska hinna med det under en livstid.
Jag tycker bara texten är så vacker.
Sov gott sen alla människobarn

En natt drömde jag att jag vandrade längs en strand tillsammans med Gud. Många scener från mitt liv blixtrade förbi på himlen, och till varje scen såg jag fotspår i sanden. Ibland fanns där två par, ibland bara ett. Detta plågade mig eftersom jag vid de svåra stunderna i livet, när jag plågades, sörjde eller var bedrövad, bara kunde se ett par fotspår. Då jag sade till Gud:
"Herre, du lovade mig att om jag följde dig så skulle du alltid gå vid min sida. Men jag har sett att det bara finns ett par fotspår i sanden vid mina svåraste stunder. Varför övergav du mig när jag behövde dig som mest?"
Gud svarade:
"De gånger då du bara ser ett par fotspår, mitt barn - då bar jag dig."

Konsten är egocentrisk. Min älskade vän Ann har målat kakel, ja det är alltså en målning som ser ut som kakel
Sov gott allihop

I morgon är det dags att prata utevistelse och hur man skapar en terapiträdgård på Aros kongress inför 100 förhoppningsvis kunskapshungrande chefer och andra personal inom äldreomsorgen.
Det ska bli kul eftersom jag både brinner för ämnet och känner att jag har en hel del erfarenhet och kunskap inom ämnet.
Dagen har därför inneburit finslipning på min presentation.
Snön som låg vit har smält bort, till glädje för både hönorna och mig så det var en trevlig syn att se hur de gick omkring och betade gräs, som små kossor.
Apropå kor, tänk vad man saknar mjölk när man inte har det hemma. Aldrig har väl kaffet smakat så illa som då.
När affären ligger knappt en mil bort är det kanske bara att vänja sig ...
Men jag ska inte gnälla utan hellre då tänka framåt och lösningsfokuserat.
Till våren kommer jag nog skaffa en get, eller två och då mina vänner, är det slut på mjölkpriset!
Önskar er alla den bästa kväll som går att få

Jag har sedan jag bar liten skrivit.
Dikter, noveller och embryon till annat.
Nu har jag bestämt mig för att då och då dela med mig här. Om ni vill är ni hjärtligt välkomna att låta er beröras.

Sov gott alla människobarn

I elfte timmen
lågo de tillsammans
tätt, tätt i sängen
och med krampaktigt grepp
höll de varandras händer
så hårt att krogarna vitnade

Med munnarna hårt
pressade mot varandra
andades de symbiotiskt
in och ut, in och ut
som för att syresätta
alla celler i kroppen

Trots detta, visste båda
att det var för sent
att kärlekens puls slog
svagare och svagare

Trots detta fortsatte de

Sitter hos ögonläkaren i väntan på undersökning.
För tio minuter sedan droppades det en syntetisk framställd belladonnaextrakt, i mina ögon och allteftersom minuterna går blir pupillerna större och större.
Jag har ju gjort det här ett antal gånger och varje gång påminns jag om bakgrunden till namnet belladonna.

Nedan är hämtat från Wikipedia, läs, roas och lär!

Belladonna (Atropa bella-donna), är en flerårig, nästan buskliknande, potatisväxt naturligt förekommande i syd- och mellaneuropa, men påträffas sällsynt förvildad i Sverige. Belladonna har smalt klockformade, brunlila blommor och blommar i juli till augusti. Frukten är ett svart, körsbärsliknande bär som smakar sött och hela växten är mycket giftig. Dödlig förgiftning hos ett barn kan orsakas av så lite som 3-4 bär[1].

Linné gav växten namnet Atropa, vilket hänvisar till en av de tre ödesgudinnorna, Nattens döttrar, i den grekiska mytologin. Atropos, den oundvikliga, är den av ödets gudinnor som avklipper livstråden. Bella donna betyder "vacker dam" på italienska. Enligt sägnen var det venetianskorna som upptäckte växtens mydriatriska effekt. Genom att droppa dess saft i ögonen förlamade kvinnorna ögats iris och pupillen förstorades. På så sätt förlorade de för några dagar ackommodationsförmågan och fick ett fjärrskådande och intressant utseende. Den verksamma substansen atropin används idag av ögonläkare (oftalmologer), men har utöver den pupilldilaterande effekten en mycket bred användning inom medicinen.

Örten är en ständigt återkommande ingrediens inom häxkonsten på grund av sina hallucinogena egenskaper. Hela växten innehåller tropanalkaloiderna atropin, hyoscyamin, och små mängder nikotin. I roten finns även kuskohygrin.

Har varit på Ekolsunds värdshus och ätit julbord. Trevligt, gott och i trevligt sällskap. Matgästerna vid bordet intill diskuterade julklappar och det slog mig hur all kommers, mer och mer har blivit en del av julen.
Det är årets julklapp, betala för en och få två, det här måste mamma, pappa eller farfar ha. Utan denna makapär kommer barnet ställas utanför gemenskapen osv.
Vad jag stilla undrar är, varför försöker givaren inte se vad mottagaren vill/ behöver ha? Det är ju bara att fråga.

Självklart ska jag inte generalisera och påstå att alla är likadana, men påtagligt många gånger har jag sett vänner få gåvor som de inte alls själva skulle välja. Gåvor som framför allt givaren själv tycker är roliga eller snygga.

Vi kan ta fallskärmshopp som är en dröm för vissa men en mardröm för andra. Husdjur som förtjänar att bli älskade och efterlängtade, inte en tokig 40 årspresent som enbart är till egoistisk "glädje" hos givaren.
För att inte tala om alla dessa "sexiga" underkläder, för vems skull ges de bort?

Självklart ska tacksamheten vara just....självklar och bara tanken att få en gåva gör mig glad.

Att se andras behov och genuint ta reda på vad mottagaren önskar är en god egenskap, så var lyhörd och tänk efter.

Tycker han om att gå på museer även om inte du gör det? Ge ett presentkort på besök, du behöver ju inte gå med.
Tycker hon om att se på hockey men inte du? Köp två biljetter till favoritmatchen och låt henne ta med någon som delar intresset.
Vill barnen ha mer tid med mamma eller pappa, ge dem det.
Vill farmor umgås med sina nära och kära, låt henne göra det.
Vill morfar hellre ha en ask Paradis istället för Alladin, ge honom det.

Lyssna, iakttag och ge en gåva där den som tar emot den är huvudpersonen och inte du.

Önskar er en fin fortsatt kväll

Just nu är det enkelt att känna tacksamhet.
Hör på radion att en stor olycka med lastbil och personbil inträffat i min färdriktning.
Kör försiktigt

Efter gårdagens dokumentär om Alice Babs går svallvågorna höga.

Vem skyddar den dementes, patientens integritet?
Vem bedömer om den demente mår bra eller dåligt?
Men framförallt, är det alltid de anhöriga som känner sin dementes far/ mor, den av olycksfall drabbad till tystnads barn/ syster m.m?

Eftersom jag jobbat sedan 77 inom vård,parallellt med konstnärligt arbete, har jag också sett en förändring, till det bättre.

Tack och lov sätter vi inte de gamla i bälte på toaletten under fikapausen i dag, eller duschar dem i sängen om de är motsträviga.
Inte heller blir de klippta av frisören, liggandes i sängen med resultat att vid lunchen sitter de årsrika ( tack Barbro Westerholm för synonymen till äldre)
som exempel på fram och baksida=
framsida klippt och rullat, baksida trasslig kalufs.
När jag förtvivlad ifrågasatte detta fickkalkylator till svar att" det är bara att vänja sig" vilket jag naturligtvis aldrig gjorde.
I dag när jag utbildar i etik och bemötande, kultur och trädgård för hälsan, inser jag att vi inte alla gånger vet den kompletta sidan av de årsrikas bakgrund.
Våra anhöriga vet kanske inte allt som vi delat med våra vänner?
Jag har tex en kär vän som fullständigt avgudar nakna kroppar, såväl hos män som hos kvinnor. Dessutom tycker hen att det är spännande att se på porrfilm, ett intresse som vi inte delar och haft många diskussioner om.
Jag vet att hen, inte pratat med sina barn om detta intresse, av hänsyn till dem.
En annan vän uppger med stor sorg att hen inte litar på sitt syskon som är dess enda släkting. Hens störstaskräck är att syskonet ska bestämma hur tillvaron ska se ut vid ev demens. Därför hoppas hen på att personalen ska följa de skrivna direktiven hen som "klar" har dikterat.

Svåra frågor som måste belysas
Fortsättning följer

Första advent och pang! känns det som att julen verkligen på G.
Överallt hörs julsånger och adventsstjärnor tänds i var fönster.
Tänker på hur jag pyntade inför jul före om åren, när barnen var små.
Ja, det såg ut som hos Fanny och Alexander.
Eftersom det är första året på gården känns det som om jag kan pynta hur mycket.eller lite som helst.
Det viktigaste är att det blir mysigt, varmt och ombonat, en stämning av kärlek.
Det är konstigt hur livet kan bli och samtidigt har livet en rörelse i sig själv, det vill framåt, förändras.
Imorgon är det måndag och veckan som följer kommer förhoppningsvis bli fylld av kärlek och varma tankar.
Önskar er alla en fin kväll