Okej.... då är det snart dags att gå på julgala, men innan dess fortsätter jag att "jobba"
Mellan allvarsamma och ordentliga inventeringar av 12 olika äldreboenden, lägger jag in lite skrivande.
Det som får prioriteras bort är städningen, trots juletid.

Visst tycker jag som de flesta att det är skönt, mysigt och hemtrevligt med ett nystädat hem, men som sagt, jag måste priritera,
Kanske jag är påverkad av min mamma som var så rädd eller snarare orolig för vad andra skulle tycka. För henne fanns ett klart samband mellan duktighet och hur man blev bedömd som människa, ni vet, hel och ren,
Ringde det på dörren och en oanmäld vän "bara hade vägarna förbi", fick hon I det närmaste panik.

Vi pratade en del om det där, mamma och jag, för trots att hon var medveten om handlandet kunde hon inte göra något åt det.
Det låg alltid en rulle med svarta sopsäckar framme, i beredskap om någon skulle komma förbi. Där trycktes kläder, tidningar, ja allt som låg framme ner för att döljas, åtminstone för stunden.
Annars kunde kläderna täckas med en filt eller något annat, bara de inte syntes
Kanske det var så att hon inte trodde att hon dög om det yttre inte var perfekt? och kanske är det därför jag försöker förhålla mig på ett annat sätt?
Eftersom mamma varit död sedan många år kan jag inte fråga henne utan jag försöker att se sambandet ändå.
Jag sager som Ainbusk singers

Älska mig för den jag är (och inte för det jag gör)