Sol, hav och varm gemenskap☀️

Coronan svepte över oss som en långsam svart skugga, som mest kan liknas med en gigantisk tsunami av rädsla, förtvivlan och kanske värst, ovisshet. Isolerade satt vi fjättrade till våra hem och ensamheten blev väldigt påtaglig för oss alla. Lika stark är känslan av glädje när vi nu, om än lite försiktigt börjar kunna umgås igen.

Helgens samvaro där 10 i karaktärerna, väldigt olika kvinnor under ett dygn ätit och druckit gott, i gemensam trupp vandrat igenom skogen för att bada i havet och samtidigt pratat, pratat, pratat har varit lika välgörande för mig som hönsskit är för uthungrade växter som längtat efter näring.

Lägg till musik i skymningen och fågelkvitter i gryningen så kanske ni förstår att både kropp och själ fått sitt☀️☀️☀️Så tacksam att livet återvänder❤️