đż
Det Àr mÄnga Äsikter och tankar kring Paola Roberto nu och i samband med det dök ett minne upp.
Jag och författaren Lasse Strömstedt hade blivit tillfrÄgade att Äka till HammargÄrdens ungdomsvÄrdshem för att trÀffa ungdomarna dÀr.
Han i egenskap av gammal kÄkfarare, fÀngelsekund och samhÀllsdebattör och jag som relativt ung (27Är) mentalskötare och behandlare inom missbruksvÄrden pÄ Maria ungdom.
Eftersom det var ( som jag minns) ett paragraf 12 hem, var ungdomarna dÀr pÄ tvÄngsintyg och upplevde det som ett ungdomsfÀngelse.
VÀl samlade i dagrummet och efter presentation var det dags för ungdomarna att berÀtta om sig sjÀlva.
Lasse Strömstedt stÀllde frÄgan till en yngling "Varför Àr du hÀr?" och han började " Jo du förstÄr, farsan söp och morsan knapra lugnande tabletter och i plugget...."
Lasse avbröt och sa "Stopp, men det fÄr man ju inte fÀngelse för, jag frÄgade vad du gjort för att hamna hÀr"
Det visade sig att ynglingen rÄnat personer samt gjort ett flertal inbrott och dÀrför hamnat dÀr han nu var.
Vad jag vill ha sagt Àr att det finns alltid olyckliga omstÀndigheter och trasiga barndomar som orsak till ett dÄligt mÄende och som sjÀlvklart bidrar till hur vi agerar I livet. Men... Paolo Roberto och alla andra som fokuserar pÄ orsaken i första hand,
i stÀllet för den gÄngna handlingen. Oavsett vad vi bÀr i vÄrt sjÀlsliga bagage Àr vi alla ansvariga för de handlingar vi gör.
Ănskar oss alla, allt gott i denna vackra tid mellan hĂ€gg och syrenđș
Kommentarer
Trackback