đż
Varje dag lĂ€r jag mig nĂ„got nytt och sĂ„ hĂ€r i efterhand skrattar jag gott, men i morse var det inte kul. IgĂ„r fick jag instruktioner frĂ„n konduktören (sĂ€ger man det nu för tiden, det kanske heter tĂ„gvĂ€rd?) hur jag pĂ„ morgonen (alltsĂ„ i morse) skulle vĂ€nda pĂ„ skylten som fanns pĂ„ perrongen om jag ville att tĂ„get skulle stanna och jag tĂ€nkte att det ska vĂ€l inte vara sĂ„ svĂ„rt. Den vĂ€nliga konduktörskan var ytterst vĂ€lklĂ€dd i kostym med en röd scarf lite nonchalant knuten i halsen och det slog mig att alla tĂ„gvĂ€rdar sĂ„g likadana ut, oavsett kön. Som smĂ„ prydliga farbröder vandrade de vĂ€nligt omkring pĂ„ KrösatĂ„get. Flyktigt sĂ„g jag bilden pĂ„ det omvĂ€nda inne i huvudet, att alla oavsett kön skulle bĂ€ra klĂ€nning. Tror den mustaschprydda konduktören pĂ„ tĂ„get nu i eftermiddag skulle se tjusig ut som lady in red. NĂ„vĂ€l, kl 6 stĂ„r jag pĂ„ den öde perrongen, beredd att vrida pĂ„ skylten, lĂ€ser texten och kĂ€nner smĂ„tt panik, Ă„t vilket hĂ„ll ska handtaget vridas? Ligger Vaggeryd Ă„t höger eller vĂ€nster? Ingenstans finns det nĂ„gon information och det Ă€r mörkt i gryningstimmen. TĂ€nk om det blir fel och tĂ„get Ă„ker förbi? Som en Ă€ldre, lite eljest kvinna med mobil i handen och Google maps vandrar jag ensam, fram och tillbaks lĂ€ngs perrongen för att lista ut i vilken riktning tĂ„get ska Ă„ka. Och ja, slutet gott allting gott, jag kom pĂ„ tĂ„get, Ă„kte rĂ€tt och kunde hĂ€lsa kursdeltagarna vĂ€lkomna i tidđș Ibland Ă€r det bra med teknik
