Naturligtvis har turistattraktioner som Eiffeltornet, Louvren, Triumfbågen m.m varit ett måste att visa de som följer med, men att shoppa har aldrig funnits med. Därför har jagalltid  bara rest med handbagage och därmed sluppit väntan vid bandet, så även den här gången, lätt och smidigt.

Den här gången var resesällskapet en person som alltid är positiv och öppen för nya saker. Under det dryga året vi umgåtts har jag inte en gång sett mungiporna gå ner, hört nedlåtande ord om andra eller varit neg

ativ till något jag föreslagit oavsett om det har varit föreläsningar, utställningar, konstvandringar, resor, ja vad som. Inga förhandsförklaringar om vad pjäsen handlar om, vad restaurangen serverar för mat elle

r vilka som kommer på festen utan allting 

är gött, intressant, roligt eller i alla fall lärorikt i hans ögon.

Men det mest talande för hans positivism var när jag vaknade vid halv 3 på natten och kände att vad kul det skulle vara att dansa folkdans, så i min iver skakade jag lätt på honom och berättade om vad jag kommit på. Lätt snarkandes, i gränslandet mellan sömn och vakenhet,  mumlade han...absolut...nu?

Så nu tillbaks i Sverige väntar dagar av planering inför 2019, både jobb och roligheter som odling, resor och folkdans, men framförallt umgänge med mina kära barn, barnbarn, släktingar, vänner och ❤️