Kyssande vind  

Hjalmar Gullberg 

Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid:

du var ju en annans,

blott lånad en kväll i syrenernas tid

och i gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster sig en vind

sig om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går:

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnens klasar.