Minuterna innan har han öppnat sin väska och matat kråkor, korpar och kajor med vad det såg ut som, bröd.

Det syntes att det inte var första gången, för som genom en given signal kom de flygande från alla håll.

Jag promenerade ganska långt bakom honom då kalaset började och han var helt ovetandes om att jag betraktade det hela. 

När jag befann mig kanske 20 meter ifrån vände han på huvudet och tittade på mig med en blick som var svår att tolka. Snabbt stängde han väskan, vände på klacken och haltade snabbt iväg.

Kanske var han färdig, kanske var det en hemlig rit som ingen fick beskåda, kanske såg jag ut som någon från någon hälsomyndighet.

Vad vet jag