När någon berättar i förtroende (som det känns som) saker som man efteråt helst velat slippa ta del av, fastnar de likt kardborrar i hjärnan.

Det börjar ofta så här " jag vill dela något med dig som du absolut inte får berätta för någon, speciellt inte H" det är bara dig jag litar på!

Nu skulle man helst göra som de tre aporna, hålla för ögon och öron, skaka på huvudet och säga, "nej jag vill inte höra", innan vi även håller för munnen, men det är redan kört, för, ja vi är nyfikna av naturen.

När denne "någon" fortsätter så är det ren och skär manipulation det handlar om, men det förstår vi inte förrän efteråt och då är det för sent.

Nu får vi höra om hur vännen blivit bedragen, vilka sjukdomar hen har eller att hen figurerar på dejtingsajter, trots att hen är gift osv

Hen har flirtat och skickat sms, eller har jobbat svart eller lurat folk på pengar. Allt det här får du höra under löftet att inte säga något.

Att berättaren mer och mer spinner in dig i sitt garn är en fullständigt genomtänkt plan för nu, utan att du visste hur det gick till, har du och dina vänner hemligheter för varandra.

Varje gång ni ses vill du fråga "stämmer det stt du är otrogen, eller sjuk, eller ljuger.... men du säger ingenting för du har lovat och du bryter inte löften.

Och det är precis vad berättaren visste från början! Nu har hen skapat oro och misstänksamhet i er vänskap vilket var syftet. Kilen som bankades in er emellan blir svår att få bort, men berättaren är nöjd. En vän mindre att konkurrera med, ett hot mindre.

Godnatt