Metamorfos

Skriv inläggstext 

När Facebook påminner om händelser blir det också ett minne som vaknar. För fyra år sedan åkte jag kust till kust i USA med intentionen att följa den mytomspunna route 66. 

Efter ett hisnande äventyr på snöiga vägar i nationalparker och flygtur med helikopter över Grand Canyon började färden på den berömda Highway 66 och visst var det häftigt. 
Men efter några dagar med stopp i byhålor som blivit övergivna bröt vi rutten och styrde kosan söderut. Det var helt enkelt inte som vi räknat med, eller ville att det skulle vara dessutom var det januari och kallt. Från och med den dagen stack vi fingret i luften för att se vart vinden blåste och var resten av resan väldigt spontana i vårt val av resmål

Idag ser jag parallellen till mitt liv i det stora, att jag avbryter min livsresa om det inte känns bra och framförallt om det är kallt och då kan det även gälla själslig kyla. Jag inser att jag har ett ansvar att se mitt liv som en resa där målet, av olika skäl förändras. Arbetsuppdrag som inte känns genuina, platser där man inte trivs och framförallt relationer som inte är äkta och från hjärtat. 
Men det kostar på att förändras, att bryta upp från drömmar, förväntningar och relationer. Det gör ont att inse att det inte blev som man planerat eller människor som man trodde var goda i själva verket bar en mask, var onda och att det var teater alltihop. Sen kan det gälla arbetsrelationer, kärleksrelationer eller släktrelationer. Men kanske förändringen leder till något positivt, precis som resan där vi bytte fokus och lät vinden styra våra val. För jag hade knappast hamnat på de magiska okända platser, med restauranger värda att nämnas i guide Michelin. Inte heller hade jag fått uppleva firandet av Mardi Gras i New Orleans som nog alltid kommer vara en av de häftigaste upplevelser jag varit med om.
Tänker på vilken smärta den lilla larven måste känna, när den efter sitt liv i kokongen, smärtsamt vecklar ut sina vingar och upptäcker till sin egen ( och säkert andras) förvåning att den utvecklats till en vacker fjäril.
Förändring gör ont, sorg gör ont och när vägen ändras blir det aldrig som förr, på gott och ont

Nu väntar en god kopp te, ajöss



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0