Vi har väl alla plockat kronbladen på en prästkrage när vi är förhoppningsfullt kära i någon. Sett hur antalet blad minskat allteftersom sekunderna går. 

Jag tror inte jag är ensam om att förutse vad som väntar då det är ett tiotal blad kvar. Kanske resultatet ser ut att bli något annat än väntat och "tvingar" oss att med fusk rycka två blad i samma grepp så att utfallet blir det vi önskat.

Frågan är om vi kan göra detsamma i andra situationer, förutse vad som komma skall och därmed försöka förändra ödet.

Frågan är om vi ens ska göra det, om meningen med att ge sig in i leken även är att vi ska tåla den.

Allt har sitt pris och jag tänker på texten av Barbro Hörberg

" Man får betala för sig här i livet, det som är underbart får kosta på, och om det sen var värt det höga priset, det vet man aldrig förrän efteråt"

Godkväll