Radion är en underbar uppfinning. Blir alltid lika fascinerad över att jag liggandes i sängen får höra musik jag älskar, musik jag inte fanns och musik som alltid funnits. Jag kan under min promenad välja att ta in de naturliga ljuden som vind och fågelkvitter eller stoppa in de små hörpropparna i örat och lyssna på kloka samtal, kultupresentationer och dagens dikt klockan 12. Till skillnad från tv där informationen är serverad i form av bild, fråntas jag på något sätt att skapa egna bilder, på gott och ont.
Jag kan ta Håkan Hellström som ett exempel, han sjunger nu på radion. Jag undrar hur bilden av honom hade sett ut i mitt huvud om jag inte visste. Eller Steve Wonder, skulle jag höra om han var blind?
Det är förresten något jag brukar fråga ibland, innebär det i den här utseendefixerade tiden, att blinda personer inte kan känna attraktion, bli kära? Vad blir vi attraherade av?
Naturligtvis spelar utseendet roll för oss som är seende, men vad gör att vi blir kära?
För mig är ärlighet, styrka i personligheten, vänlighet, intelligens, omtänksamhet, humor och empatisk förmåga något som är grunden i attraktion, utseendet kommer på sista plats eftersom det "fula" blir vackert hos den man älskar och därmed attraheras av.
Nu ska jag ta en promenad i sensommarmorgonen lyssna på Ana Moura en fadosångerska som är fantastisk,
Önskar en fin dag!