Minnen från omkullblåsta träd med stora rotvältor som likt enorma, svarta björnar syns på långt håll och svaga ögon. Jo, det är faktiskt så att när jag och en vän var uppe i Härjedalen och plockade hjortron var vi fullständigt övertygade om att den stora svarta skuggan, långt där borta var en björn som stod upprätt på bakbenen och iakttog oss. Skräcken grep tag i oss när vi insåg vilken tid det skulle ta för oss att "springa" i mossen.....

Efter en stund förstod vi att det var en rotvälta men var på vår vakt hela dagen.

Jularna är fyllda av minnen från kalas som får Fanny och Alexanders julafton att blekna. Mat på stora fat, julklappar i drivor, glädje, skratt och minnesrika samtal till långt på natten. Spel, glögg, julmust och Alladinasken med choklad där körsbär i likör alltid lämnas kvar i sin ensamhet. Minnen

Ett lätt vemod sprider sig i mitt hjärta, inte när det gäller höststormarna utan julen som av naturliga skäl inte ser lika dan ut som när barnen var små.

Men allt har sin tid och när jag i ögonvrån ser höstlöven virvla runt känner jag en spirande hoppfullhet om att det kommer mojna och julen blir fin, hur den nu firas.

Önskar mig och dig en fin fortsatt lördag