Jag minns när jag gick i lågstadiet, mellanstadiet och vi fick måla teckningar till mamma. Det var hjärtan, hästar och blommor som prunkade och om jag inte minns helt fel hade jag en klasskamrat vars mamma var död. 

Så här i efterhand, när även jag blivit årsrik undrar jag hur hon kände sig på lektionen, hur hennes sorg såg ut. Det måste varit en konstig känsla att sitta där bland alla oss i lklassrummet och rita en häst till en mamma som inte längre levde.

Åren gick och vi firade både mors dag och fars dag rätt rejält. Först frukost på sängen, som firades varje år (även då jag inte längre bodde kvar hemma) ställde klockan på 5 för att hinna innan jobbet,  sedan middag på kvällen. 

Det var som regel en trevlig dag och mamma fick vara i centrum, vilket hon verkligen förtjänade.

I dag har traditionen luckrats upp och det verkar vara en dag mest som alla andra om man bortser från butikernas skyltfönster. Överallt påminns vi alla om kommande dag då mammorna ska skämmas bort. Det har blivit kommersiellt på ett helt annat sät

Nu på kvällen känns dagen helt ok. Jag har ätit och druckit gott till tonerna av fåglar och Jazz. Plockat ner utställningen och haft kontakt med alla tre barn varav en inte är i Sverige.

Åt morsdagsmiddag i onsdags med en av valparna och tog en fika med en annan idag. Helt ok, men...Jag ville ha frukost på sängen!:(

Sov gott så smått önskar mamma Ulla 8 år