Hemma ...ordet är behagligt att ta i munnen och för de som känner mig är meningen " wherever I lay my hat that's my home" något som stämmer. Jag är inte speciellt låst vid en plats och det kan måhända hänga ihop med mitt samearv. Känner mig lätt hemma på hotell om jag har en bok och dator till hands.

Visst har jag boat in mig i lägenheter och hus, väldigt fina dessutom, men att boendet ska vara det som ger trygghet har jag inte helt förstått. Meningen hellre ett koja än ett slott om slottet saknar innehåll känns rätt. Eller som min dotter sa till mig då jag vid separationen från mannen och därmed flytten från mysiga villan från 1928, en riktig villa Villavillerkulla i Ursvik, kände viss ledsamhet, " mamma, det är bara bräder". En sån klok dotter eller hur?

För att bräder eller andra materiella saker skulle ge inre trygghet är inte sant, det ger yttre trygghet och det är också viktigt naturligtvis. Att inte ha ett hem som skydd för regn och skumma filurer skapar naturligtvis ingen trygg tillvaro. Men vad jag menar är att sitta i ett slott och känna ensamhet och ångest på grund av otrygghet i själen gör saken nästan värre.