Man skulle kunna säga att hen köpte vänner.

Jag kan se samma sak med en del vuxna sk.vänner. Så länge som det bjuds på spektakulära fester, roliga utflykter m.m så flockas "vännerna" runt personen, men när vardagslivet kommer försvinner de likt en avlöning.

Jag leker med tanken om parasiterna runt omkring skulle flockas omkring hen om personen bodde i en tvåa i en sliten förort i stället för ett luxuöst boende.

Eller om det bjöds på folköl i stället för champagne. Samma sak kan gälla att bjuda tillbaks, som liksom hör till vanligt folkvett, att inte gåvorna ska vara riktade åt ett håll.

Tyvärr har jag sett att så inte är fallet utan att middagen, restaurangbesöket eller bara fikastunden inte återgäldas.

Och nu menar jag verkligen inte att man ska stå i skuld, tvärtom det ska komma från hjärtat att vilja ge tillbaks, att skapa någon slags jämnvikt, att inte utnyttja en persons generositet som kanske likt suddigummet är en vilja att få vänner.

I nöden prövas vännen heter det och det stämmer verkligen. 

En riktig vän finns oavsett om middagen som bjuds är falukorv eller oxfilé, en riktig vän behöver inte köpas, en riktig vän försvinner inte när pengarna är slut.

Ja, det är ledsamt att se hur en del "vänner" tar på sig osynlighetsmanteln och plötsligt inte kan nås på mobilen när de inte längre har "nytta" av sin vän.

Skämmes ta mig fan!

Godnatt denna sista juli, önskar oss en fin och kärleksfull, kommande augustimånad.