Utanför fönstret yr snön och vem vet, kanske det blir en riktig vinter? I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag ( liksom många andra jag känner) inte längre ser vintern som ett vidare nöje, men samtidigt inser att kontrasten till hösten och våren blir större. Är det riktigt jäkla kallt och mörkt så blir längtan större efter ljuset och värmen. 

Igår träffade jag gamla vänner, eller rättare sagt vänner jag känt länge, så den svenska grammatiken blir i ovanstående mening lite fel. 

Gammal och gammal......ja, när blir man gammal egentligen och hur många år ska en människa funnits i sitt liv för att betraktas som en gammal vän, 10, 20, 30 eller 40 år?

Nu var det vänner från gymnasietiden på Södra Latin och eftersom det var en estetisk linje, ja den enda i Stockholm eller rent av Sverige på den tiden, kom eleverna lite varstans i från. 

Upplands Väsby, Norrmalm, Södermalm, Saltsjöbaden, Möja, Norrköping, Djurgården,  var några av orterna. Gemensamt var dock att vi alla brann för kultur i olika former. 

Jag och Lotta hade valt inriktning teater, Barbro och Ann konst och Kajsa musik, utöver det fanns fotografi och dans. Om jag inte minns fel var vi den andra kullen som gick den estetiska linjen på Södra latin och kände oss utvalda, kreativa och nyfikna på världen. Oavsett var man stod politiskt fanns ett stort samhällsengagemang och mellan de olika grupperna som bildades på skolan diskuterades det högljutt. Socialister, feminister, syndikalister och en och annan från MUF försökte överrösta varandra i den runda aulan på fredagsmorgnarna. Det fanns en glöd och en livskraft som kombinerades med att livet skulle levas och alla var själva ansvariga för sitt eget liv, lika självklart som att orden solidaritet, gemenskap och skapande var roligare om det delades. Delad glädje, dubbel glädje ni vet.

Så igår, i snömodden satt vi där på den engelska puben bara ett stenkast från skolan och pratade om livet, då och nu och i hjärtat tändes en varm låga. Lite som om jag stoppat in en gaspolett i maskinen ovanför spisen som fanns hemma på Observatoriegatan. 

En varm låga som brann för vänskap, minnen men också för oss medelålders kvinnor som alla, var och en på på sitt sätt fortsatt att skapa, av lust, glädje eller ren drift. DET pratade vi mycket om!

När jag sen vandrade hem i natten, var jag tvungen att vända mig om och betrakta fotavtrycken i snön, visst hade de smält lite extra av värmen....