Ord en fredagsmorgon
Hur mycket du än anstränger dig kommer du aldrig kunna undvika livets negativa sidor. Att ens försöka undvika dessa är som att sätta sig på ett expresståg med Olyckan som slutstation.
Det är därför lycka är ett så problematiskt begrepp; det ger illusionen om ett liv förskonat från negativa känslor och händelser. Det positiva tänkandets överstepräster får säga vad de vill – du kan i förlängningen inte lura dig själv att en negativ känsla är positiv. Självbedrägeri kommer inte att göra dig lycklig, och frågan är om ”lycka” över huvud taget är ett rimligt livsmål.
Betyder det att man ska pösa ner i tv-soffan och bara ge upp? Naturligtvis inte, tvärtom.
Men om lyckan inte är värd att sträva efter, vad ska man då sträva efter istället?
Livet självt, givetvis.
Det vi kan göra är att ge oss hän åt livet, möta det ansikte mot ansikte och säga: Ok, show me what you got!
Det finns ett känt citat av författaren Andrew Solomon: ”Motsatsen till depression är inte lycka, utan livskraft.”
Kanske är det just livskraften, vitaliteten, vi bör sträva efter snarare än lyckan. Andra väljer hellre ordet uppfyllelse (”fulfilment”). Hur som helst handlar det om att bejaka livet till fullo, att ständigt vara i rörelse och att känna in livets alla positiva och negativa sidor – vilket alltså är motsatsen till att sträva efter ”lycka”, eftersom vi då förväntar oss ett liv utan smärta.
Bejaka livskraften
Livskraft är att anamma livets alla delar och skeenden. Det handlar om att kasta sig ut i det okända, engagera sig, våga vara passionerad och innerlig. Men det handlar inte om prestation – livskraft, eller uppfyllelse, är att vara en medelmåtta (om du vill) som förstår vilken enorm källa till glädje, spänning och passion som finns i livets alla små enheter; i kärleken, kulturen, språket, de vackra landskapen, städerna, ja, till och med i januarikylan.
Livskraft är bejaka alla sina intressen, passioner och relationer till hundra procent. Att lära sig laga en ny maträtt och vara helt lyrisk över det! Att lära sig recitera Fröding direkt ur minnet… Eller gå ut och ta en öl med en god vän mitt på blanka eftermiddagen (fast det bara är tisdag!).
Ibland får man dåligt samvete för att man är lycklig över ”fel” saker. Jag som varken har familj eller toppkarriär, får jag vara lycklig? Lurar jag mig själv när jag känner mig genuint glad över en ny skiva jag upptäckt eller en bra bok jag läst?
Nej, jag lurar inte mig själv – jag är tvärtom lyckligt lottad som kan känna salighet över sådana triviala saker. Att bejaka sina intressen istället för att avfärda dem som ”barnsliga” eller ”onödiga” är ett utmärkt sätt att bevara och utveckla sin livskraft.
Lev ett passionerat liv
Låter det här alldeles för flummigt? Okej, låt mig då få föreslå ytterligare två ledord i jakten på ett alternativ till ”lyckan”: passionoch mening.
Att man ska ”följa sin passion” är ju ett känt (men inte sällan kritiserat) motto inom självhjälpsindustrin. Forskning har visat att passionerade människor är lyckligare – så länge deras passion inte övergår i ett tvångsmässigt beteende. Att hänga upp sitt liv alltför mycket på en enda passion är alltså ett dåligt alternativ
Tidningen Psychology Today föreslår i ett blogginlägg att man istället för att vara passionerad över en enda sak ska välja passionen som ett sätt att leva hela sitt liv. De menar att man helt enkelt ska leva på ett passionerat sätt, från morgon till kväll. Det låter ju bra, men vad innebär det i praktiken?
Enligt Psychology Today har forskning inom positiv psykologi identifierat fem punkter som är viktiga om man vill leva ett passionerat liv:
1) Lev livet i enlighet med dina värderingar och övertygelser, 2) Tänk ut vilken positiv inverkan du vill ha på världen, 3) Ansträng dig alltid för att lära dig nya saker samt växa som människa, 4) Skapa kontakter med likasinnade människor, 5) Se till att dina naturliga förmågor kommer till användning på olika sätt.
Sträva efter meningsfullhet
Samma tidning har i ett annat sammanhang föreslagit att vi bör sträva efter mening snarare än lycka. Inom forskningen har man dels studerat lyckliga människor, dels människor som lever meningsfulla liv. Lycka och mening överlappar ofta varandra (eftersom man blir lycklig av att fylla sitt liv med mening) – men vissa forskare har ägnat ett särskilt intresse för människor som känner lycka men inte meningeller mening men inte lycka. Deras studier visar att människor som känner mening men inte lycka har en betydligt bättre grund att bygga sina liv på jämfört med dem som har motsatt känsla. Lycka är någonting väldigt fragilt, och i grunden en ganska ytlig känsla. Meningsfullhet, däremot, tillåter en människa att klara sig igenom tuffa tider, eftersom deras liv är uppfyllt av någonting som är större än dem själva.
Humanistiska giganter som Martin Luther King, Nelson Mandela och Mahatma Gandhi har onekligen levt meningsfulla liv, men har de alltid varit lyckliga? Hur lycklig var Nelson Mandela i fängelsecellen? Skulle lycko-industrin avfärda hans liv som meningslöst, eftersom han inte var lycklig?
Dessa tre är ett utmärkta exempel på att lycka inte nödvändigtvis är det högsta målet för allt mänskligt liv. Det är tveksamt om de var lyckliga ens under merparten av sina liv – men de var livskraftiga, passionerade och uppfyllda av livet.
Det betyder inte att du måste rädda världen för att leva ett meningsfullt liv. Det kanske räcker med att du älskar dina barn, dina vänner och dina arbetskamrater. Eller att du räddar den kvadratkilometer av världen som du kan påverka.
Kom bara ihåg – lyckan är ingenting du kan jaga. Lyckan är en dagslända som surrar förbi ibland när du kanske är för distraherad för att ens märka det. Den kan du aldrig fånga. Men livskraften, passionen och meningsfullheten – dessa är krafter som alltid finns inom dig och som du själv har makten över.
Möt livet som det är, och som du är – och känn tacksamhet om du får skratta (och gråta) någon gång ibland. Det är vackert nog.