Igår var igår, idag är idag

Efter en kväll i gemenskapen med sju varma, modiga, roliga och kloka människor känner jag stor tacksamhet.
Av de som satt runt middagsbordet kände jag bara en, de övriga var främlingar som under kvällen övergick till vänner. 
Allteftersom kvällen gick, blandades skratt och gråt i en salig blandning och även om vinet gjorde sitt var det även annat som skapade yrsel i huvudet. En sak är säker, ordspråket att en sluten hand får ingenting, en öppen hand får allt, stämmer när det gäller möten med andra. Väljer du att inte delta i diskussioner, i det sociala samspelet, i givandet och tagandet då väljer du att stå utanför. Likasom att du öppnar din famn för de nya kommande vännerna.
Det delades tokiga minnen från tonårstiden som tack och lov preskriberats sedan många år men vi kom även in på sorg och hur smärtsamt det är att gå vidare då vi av olika skäl förlorat någon eller något värdefullt. Det kan vara en älskad familjemedlem, vän eller tilliten till någon du trodde ville dig väl och det visade sig vara precis tvärtom. Efter en förlust som lämnar just bottenlös sorg är det svårt att bara ruska av sig ledsamheten och gå vidare, för självklart diarieförs alla minnen i hjärnans register. Däremot kan hjärtat efter en tid som är olika lång för var och en av oss, så sakteligen börja slå igen. Det kan ta veckor, månader eller år och det enda som är gemensamt för oss alla är att livet aldrig blir som det varit. Bättre eller sämre, men aldrig detsamma.
Det slår mig att symboliken med en skål där smeten till en sockerkaka har blandats kan liknas vid sorgeprocessen ( passande i dessa juletider då det bakas i varje stuga)
Hur mycket vi än häller ut de sista och skrapar med en sked, finns det smet kvar i bunken. Det enda redskap som kan göra det sista jobbet är det på skaft, gummerade, fyrkantiga redskapet som med några rörelser lämnar kärlet rent och tomt.
Igår tror jag fler av oss tog fram våra inre slickepotter och omsorgsfullt skrapade bort det sista av ledsamhet ur våra hjärtan, för att ge dem chansen att fortsätta slå och då förhoppningsvis, med mindre sorg för varje slag.
Önskar mig och dig en fin söndag med glädje och kärlek


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0