Avsked är alltid mer eller mindre smärtsamma. Oftast förknippar vi det med en levande varelse, en människa eller ett djur, men även andra saker tar vi farväl ifrån.
Det kan vara ett arbete, en semesterort eller en bostad.

I dag har jag varit på gården för sista gången. I veckor, ja månader har vi tillbringat helgerna till att städa och ta bort möbler genom att sälja, skänka och åka till soptippen. Det sista alternativet är det jag gillar minst, eftersom jag är mot den konsumtionshysteri som mer och mer präglar vår vardag. Konsumera mera så blir du lycklig! Vilket skitsnack rent ut sagt.
Då vi köpte gården möblerad har det inneburit ett hårt arbete att flytta möblerna eftersom de nya ägarna inte varit intresserade av samma koncept.
Hårt slit, tunga lyft, Ajax, grön såpa, trasor, svarta soppåsar i mängd och flyttkartonger, ja ni känner säkert igen det.
Skillnaden mot tidigare flyttar är att det varit 2000 kvm att skiljas ifrån, 2000 kvm glädje, kärlek, skratt, blod, svett och tårar.
300 glasrutor att putsa....

Sedan avskedet
Hej då huset, hej då hönshuset, hej då konstgalleriet, hej då konferensen eller (Pärlplatterummet som varit arbetsnamnet) hej då stallet, hej då ladan, hej då matkällaren, hej då poolen, hej då alla blommor, hej då hagar och sädesfält, hej då lilla bäcken.
Hej då drömmar, hej då visioner, hej då stunder av glädje men också stor sorg. Kommer alltid förknippa huggkubbar med smärta och sorg som sliter hjärtat ur kroppen.
Hej då alla vackra regnbågar över ladan, hjortarnas bröl i gryningen, trevliga grannar och innerliga samtal i natten.
Hej då Vrian, hej då Västerås!

Avsked, sorg men också en insikt om att nu vänder jag blad, släpper det förgångna och öppnar händerna för framtiden!
Ullafriberg.blogg.se

Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge
Verner von Heidenstam