230 sidor skrivna och ändå är berättelsen inte klar, jag ser ännu inte slutet. I två och ett halvt år har texten kommit till mig i perioder, ibland som en fördömd damm där jag inte hinner skriva det som kommer ut ur hjärnan och ibland kan det gå dagar då jag inte skriver ett ord på berättelsen, av självbevarelsedrift.
Under historiens gång knackar andra små texter, reflektioner och dikter på som vill ut och då läggs berättelsen åt sidan. Likadant är då innehållet är så smärtsamt att jag måste ta en paus för att vila själen. Innehållet är så starkt att jag ofta påminns om att verkligheten överträffar dikten och kanske just därför skriver jag parallella historier. I mina pärmar, lådor och i datorn svämmar det över av bokstäver som bildar ord, meningar och berättelser, ja jag har skrivit sedan sjuårsåldern så det är väldigt mycket text.....

Ikväll har ytterligare ett kapitel lagts till och jag är trött i både kropp och själ, det ska bli skönt att sova
Godnatt alla människobarn, var ni än befinner er