Bruset av bilar, långt bort från Europavägen blandas med prassel från virvlande löv och likt en metronom slår vinden en lös metallbit från ett räcke, mot väggen. Klank,klink, klank

Ett fönster öppnas och ljudet från en sorgsen cello skapar tillsammans, med de övriga ljuden en sällsam orkester.

Tystnaden uteblir och de sovande själarna som huserar innanför huskropparna, rycks då och då ur sin dvala.

Det är ovanligt varmt för att vara November, så hade det inte varit för dofterna av förmultnande löv och våta trottoarer skulle det lika bra kunna vara vår, om man blundade.

Och det gör människorna i staden, blundar, för det är natt.