Visst är det så att vissa resor skulle jag hellre ha ogjorda, händelser och ord som blivit sagda innan hjärtat tog in hjärnan som redigerare.

Men nu är det som det är och de klassiska orden, att det är bättre att ångra något man gjort, än det man aldrig gjorde får vi aldrig veta om de stämmer, för vem vet det?

När det gäller den yttre resan, som resenär och turist i länder och ställen utanför hemmet är det onekligen som citatet ovan beskriver.

Även det snuskigaste hotell, vidrigaste maten, varmaste respektive kallaste vädret lämnar minnen som man förhoppningsvis kan skratta åt efter en tid av distans. Men resor i livet som i kraschen tog med sig en bit av hjärtat kommer alltid att innefatta ordet OM.

OM jag hade stannat kvar hemma, hade olyckan inte skett, OM jag hade gjort på ett annat sätt hade jag varit en bättre förälder, vän, partner OM, OM, OM....

Men kanske kraschen inte tog med en bit av hjärtat, som infarkt utan istället bidrog till att hjärtat blev brustet, (en diagnos jag nyss lärt mig då min syster precis haft det) vilket är lika farligt som infarkt men där hjärtat ändrat form, för att sedan, förhoppningsvis återfå sin form. Kanske OMsmärtan i bröstet kan bli ett minne att se ömsint och överseende på, lite som att säga till sig själv "kära Ulla, du gjorde det bästa du kunde under resans gång".

Nu fortsätter livets resa och en del av framtidens resmål vet jag var de leder, men långt ifrån alla

Önskar att dagen blir fin och kärleksfull, trots kylan och den grå himlen.