Nya Zeeland och Australien är två av våra stop som varit positiva överraskningar! Båda med fantastisk vänlig atmosfär, skön temperatur och spännande arkitektur. Det slår oss att lekfullheten i husens konstruktioner slår det mesta vi sett. Speciellt i Melbourne är det verkligen en blandning mellan material, färger och stilar.

Det är även stor variation av människor, Nya Zeeland med sina stolta Maorier, vars motstånd och envishet att vägra koloniseras står i stor kontrast mot Aborginernas osynliga närvaro.

Eftersom vi ser hamnstäder först och främst är det dessa som först präglar intrycken vi får.

Aukland kändes välkomnande, varmt och trevligt, att hyra bil var enkelt och efter att ha avverkat 70 mil runt landsbygden känns det stundtals som man är hemma i Sverige eller på Englands landsbygd. På ett ställe fick Carsten och Eva, våra nyfunna vänner från Skåne ett blänk av vemod och hemlängtan i blicken, för det var verkligen Brösarps kullar med sina kor vi åkte förbi i det böljande landskapet.   

Vid ett besök  hos en maorifamilj som byggt upp en fantastisk kulturby fick vi (trots att det var stängt), en guidad visning av sonen i huset. Han kände till Sverige väl och hade så höga tankar om vårt rättvisa, icke rasistiska, samhälle att vi blev både stolta och skämdes en smula med tanke på hur verkligheten ser ut. Enligt honom levde de olika kulturerna sida vid sida men började av naturliga skäl, sammanflätas ( kärlekens egna vägar:) vilket förklarade att alla vägskyltar med ortnamn fanns på både engelska och maorispråk.

Ja, det var inte utan visst vemod vi lämnade Nya Zeeland för färd mot Australien, med Sydney som första stop.

Vilken stad, så levande och glädjerik! Besöket i den botaniska trädgården och att se Puccinis Tosca på Sydneys operahouse blir minnen som får en extra plats i hjärtat. Att Operahuset är ritat av danske arkitekten och att kaklet som klär in hela operahuset kommer från Höganäs gjorde att man som nordbo blev lite extra stolt. Det var med tudelade känslor vi lämnade Sydney, glädje för att under tre dagar fått ta del av staden, sorg för att vi hade kunna stannat längre.

Melbourne lämnade däremot inte lika stort avtryck. Kanske det är så enkelt att smaken är som baken? Det vi såg var en ganska rörig stad som trots en hel del likheter med San Fransisco kändes mer Viktoriansk och "tråkigare" än Sydney. Besöket på Melbourne museum var dock helt fantastiskt, vilka utställningar, vilket museum! Jag hade kunnat stanna betydligt längre, men som sagt, vad hinner man med på en dag? 

Igår avslutade vi vår 10 dagars visit på Australiskt land och vatten med en dag i Perth. En viss mättnad på städer bidrog till valet att åka till Caversham wild park för att äntligen få se djuren vi förknippar med Australien. Och visst fanns de där, de sömniga koalorna som sover mellan 18 och 20 timmar per dygn, kängurus som verkligen är konstiga djur, flyIng floxens, jättelika fladdermöss (flygande hundar) och krokodiler. På hemvägen med de lokala bussarna och tågen slog det återigen oss hur avsaknaden av ur-invånare ( till skillnad mot Nya Zeeland) var påtaglig.

Innan vi åter steg på båten i den charmiga hamnstaden Fremantle fick jag en lektion i Diggeridoo av en ung man som jobbade i en butik som sålde instrument och konst tillverkade av Aboriginer.

Vi avslutade även med en lokal öl på en pub där bordsgrannen visade sig komma från Köpenhamn men bott 40 år i Australien. Hans fru som kom från Tasmanien, en av Australiens stater, eller kommuner berättade om skammen hon kände över att alla Aborginer som bodde på Tasmanien avrättades av engelsmännen och hon först i vuxen ålder träffade " one of the natives"

Trots detta ser vi genuin vilja och en positiv grundsyn att försöka skapa ett samhälle där alla ska känna delaktighet och gå med rak rygg.

Idag är det resans 77 dag och på ett sätt går den in i en ny fas med andra kulturer att fascineras över. Nu bär det iväg mot Mauritius vilket innebär sju dygn till havs, den här gången över ett nytt hav, indiska Oceanen, därefter nästa kontinent, Afrika.