Efter fyra månader runt jorden har jag haft tid och ansat hjärnan från diverse ogräs och känner mig nyfiken och hungrig på att fylla tomrummen med vackra blomster.

Börjar sätta ett och annat frö i hjärnbarken och känner sakta att lusten och kreativiteten kommer smygande.

Ibland är det som allt är Status quo i väntan på Något som komma skall.

Alla intryck väntar och trängs, värre än kön till köttbutiken under ransoneringskortens tid. För ut vill dom, på ett eller annat sätt.

Torsdag och trots ögoninflammation har jag skrivit en hel del till tonerna av måsarnas skratt.

Sätter på Spotify och lyssnar på Evert Taube som i sina texter personifierar den svenska sommaren.

Än är det långt kvar till höstens dagar

Önskar er alla solsken och värme