Nu har vi varit i Sydamerika sedan 19 januari.

Brasilien där vi stannat i Recife, Maceio, Salvador Bahia och naturligtvis Rio de Janeiro.

Sedan Uruguay där Punta el este blev första stop och sedan Montevideo.

Efter det Argentina med två dagar i Buenos Aires och kommande stopp i Puerto Madryn, två dagar Ushuaia och därefter styr båten mot Chile, dit vi räknar att komma den 7 februari och då först Punta Arenas.

Hitintills har Sydamerika visat otroligt varierade sidor. Det grönskande, välmående Uruguay i kontrast till Rio de Janeiro och Buenos Aires där guiderna inte kunde prata nog om hur farligt det var och visst har de en poäng, hamnkvarteren har väl i alla tider ansetts vara farliga och ett tillhåll för sjömän, banditer och slinkor. ( Äntligen fick jag ett sammanhang att använda det utdöende ordet slinkor. Tänker alltid på Nils Ferlin då jag läser ordet)

Det är stor variation utseendemässigt också beroende på människornas bakgrund.

Som jag tidigare skrivit är Brasilien brokigast med flera nyanser i skalan vitt till kolsvart medan många av Argentinarna har tydliga drag från sin indianbakgrund. I Uruguay ser vi inte många nyanser av brunt, här ser alla ut som halvblonda europeer som tyvärr är ett resultat av den massaker (guidens ord) som spanjorerna utförde, då de la landet under sina fötter. Som en följd av denna återstår i landet endast 3 procent av urinvånare.

Att landet är rent och prydligt kan nog till viss del bero på alla de pengar som nazisterna tog med sig till Uruguay efter andra världskriget. Av de 9000 krigsförbrytare som smet i väg till Sydamerika togs mellan 1500-2000 emot av Brasilien, 500-1000 togs emot av Chile och resten, åkte till Paraguay och Uruguay. Källa levandehistoria.no

Alla tider, städer och människor har sin historia och det är fantastiskt hur tango, samba, färgglada hus och god mat, står i kontrast eller kanske snarare kompletterar Sydamerikas brutala historia.

Jag är övertygad om att jag också, varje torsdag  skulle vandra omkring på torget i Buenos Aires om mina barn var försvunna. Eller sälja hattar av olika slag på marknaden om det var min enda inkomstkälla, för jag är övertygad om att vi människor är väldigt lika varandra, var på klotet vi än bor.

Men vad vore Sydamerika utan fotboll?

Trots att jag inte är vidare intresserad av fotboll tycker jag ändå att historian om hur Argentinas mest populära fotbollslag Boca Juniors fick sina färger är rätt kul

Enligt Boca Juniors officiella klubbhistorik från 1956 gick det till så här: När Boca Juniors bildades som amatörlag i april 1905, använde spelarna svartvitrandiga tröjor. Eftersom ett annat lag i stadsdelen Almagro hade liknande tröjor, spelades en match för att avgöra vem som skulle få behålla designen. Boca förlorade matchen och fick bråttom att leta efter ett nytt alternativ – laget skulle just gå med i det professionella fotbollsförbundet och behövde officiella färger. Då det visade sig lättare sagt än gjort att komma överens om vilka färger man skulle välja lät man till slut slumpen avgöra. Ordföranden Don Juan Brichetto föreslog att man skulle låta nationaliteten på det första fartyget som seglade in i hamnen i Puerto Madero avgöra lagets färger. Den första båten som seglade in var en svensk ångbåt från Johnsonline. För att höja kontrasten valde man en mörkare blå nyans än den officiella svenska flaggblåa tonen, och det gula korset ersattes med ett diagonalt – senare horisontellt – band. Inför 105-årsjubileumet av Boca Juniors start designade Nike en tröja med inte bara de svenska färgerna utan även korset (se bild) som laget bar under sommaren, dvs. januari 2010.

Källa: Sverige i Argentina

Ja, jag säger då det, man lär så länge man lever:)

Nu har vi återigen gett oss iväg mot nya äventyr, vinden känns svalare och det känns i luften att vi åker i riktning mot sydpolen. Om tre dagar ankrar vi nästa hamn, närmare bestämt Ushuaia och det ska bli spännande!