Söndagsfunderingar
Solen glimmar blank och trind......
ja det har den verkligen gjort under de senaste dagarna.
Helgen har varit en lisa för själen med sol, umgänge med barn och vänner. Besök ( om än ) kort, bland många andra människor på Gröna Lund och ( lite längre) på Vasamuseet.
Vad som slår mig är att upplevelser som man är med om för första gången, är just den första gången man är med om den upplevelsen.
Det spelar ingen roll om det är i Afrika, Asien eller Djurgården som det man upplever sker, det är första och i många gånger även den sista gången man är med om det.
Den här helgen var det första gången jag angjorde en brygga (heter det så?) på Kungliga Djurgården. Först gästhamnen i Ryssviken, Navis sedan Galärvarvet, Vasavarvet och historiens vingslag kändes verkligen susa över huvudet på oss.
Vattnet likt en spegel........
Ja, vattnet var verkligen som en spegel då vi gled in i hamnen mellan gigantiska katamaraner, segelbåtar och mindre gummibåtar.
Tanken på att bakom varje båt finns det längtan och drömmar om att vistas ute på sjö och hav, får mig att känna samhörighet med dem allihop.
Kanske är det just för att jag är uppvuxen nära havet ( Stockholm och Ingarö) som det känns otänkbart att bo alltför långt ifrån det.
Visst kan en insjö belägen mitt i landet vara vacker och svalkande, men havet är havet. Salt, lockande men även skrämmande.
Därför är känslan när båten ligger i slussens vatten där Mälarens söta vatten blandas med det salta havsvattnet, en blandning av det jag gillar, som Lasse Berghagen diktade, en blandning mellan sött och salt.
Godnatt allihop
Kommentarer
Trackback
