Upplevelserna i Barca var en mix av tapas, konstgallerier, saluhallbesök, museum, promenader, flamencoföteställningar och nattliga diskussioner om konst och relationer, med ömsom cava ömsom te.

När jag väl kom hem i går var kvällen långt gången och natten som följde var utan sömn. Med stora runda ögon betraktade jag världen utanför och kände viss stress över den 20 mil långa bilresan som väntade vid 6 snåret.

Dagen flöt på trots en viss trötthet, men strax innan Nyköping på hemvägen sa det pang! Ögonlocken kändes som bly och alla varningslampor i huvudet lös varning, varning du kommer somna Ulla!!! Med nickande huvud körde jag in på bensinmacken, sladde in på parkeringen, fällde ner ryggstödet, ställde mobilen på ringning och somnade. Aldrig har jag känt sån förståelse för narkolepsins olycksystrar som då.. Efter 30 minuter ringde signalen och jag gick i.på macken och köpte en stor kaffe. När jag fortsatte min färd insåg jag hur kolossalt viktigt det är att lyssna på kroppens signaler och kanske än mer, inse att åldern tar ut sin rätt...

Sov gott alla mnniskobarn i Barcelona, Gnesta, Paris, eller var ni nu befinner er