Tankar från en kiosk
Han sitter därinne med ansiktet vänt mot tv-apparaten, liksom drömmande. När jag knackar på rutan märks ingen som helst reaktion. Knack, knack, knack, jag knackar igen och nu vrider han på huvudet, får syn på mig och reser sig upp.
Med långsamma, hasande steg kommer han mot mig och jag lägger märke till att han ser trött och ledsen ut.
När han drar den delade fönsterluckan åt sidan hör jag hur människor skriker och gråter från tv-apparaten, det låter som ett nyhetsreportage från ett krigshärjat land.
" Vad vill du ha?"frågar han med robotliknande röst på bruten svenska." En tunnbrödsrulle, tack" svarar jag, med näst intill lika entonig röst som honom.
När han ställer sig vid stekbordet, tycker jag mig höra en djup suck och jag betraktar hans profil i smyg. Den är vacker, med rena drag likt en grekisk Gud.
Helt plötsligt ökar volymen på människornas förtvivlade röster och han sneglar bort mot hörnet där tvn står. Jag ska precis säga till honom att det är ok att gå titta, att jag kan vänta på maten en stund, men istället frågar han, fortfarande vänd mot stekbordet, "Allt på?"
"Ja, allt på" svarar jag och hjärnan kan inte låta bli att skena iväg.
Allt på innebär säkert sallad, ketchup, senap (extra stark naturligtvis ropar jag genom rutan) räksallad och grillkrydda, men kan ju faktiskt innebära verkligen ALLT.
Bostongurka, kabanosser, disktrasor, hushållspapper, gamla strumpor, avklippt hår och hans säd.
Nej, nej, nej!!!!! Skärp dig Ulla, låt inte hjärnan löpa amok utan fokusera, kontrollera, styr in hjärnan på " normala spår" igen.
Jag kommer på mig att att skämmas för att jag drar in den oskyldiga mannen i min hjärnas tornado av vilda associationer, böjer mig fram och säger uppmuntrande "Det ska verkligen bli gott!!!"
Den positiva framtoningen i mitt enkla konstaterande klingar lite skevt (det är ju inte en Nobelmiddag jag väntar på) så när mannen med uttryckslös min säger " Det får vi hoppas på" skäms jag lite över min entusiasm.
Han rullar in tunnbrödsrullen i foliepapper och jag fantiserar om hur obehagligt det skulle vara om jag efter att ha ätit upp rullen, skulle rulla ihop folien till en boll och stoppa in i munnen, som en efterrätt liksom. Usch, det skulle säkert ila i tandhalsarna redan efter första tuggan!
Jag tar emot silverpaketet, ser hur mannen går tillbaks till sin stol och fortsätter att titta på tv.
Själv sätter jag mig i bilen och låter maten tysta mun.
Godnatt alla människobarn var ni än befinner er
Facebookfunderingar
Funderar över skillnaden mellan misantroper och filantroper...
Sitter och läser alla kloka ord, tittar på alla vackra bilder, insuper alla vackra texter och känner genuin glädje över den värme, engagemang och generositet som alla FB vänner visar genom att visa intresse för varandra. Uppmuntrande, nyfiket, ifrågasättande, ja ibland kanske bara en positiv "like" eller "puff" för att på ett ordlöst sätt tala om att jag tycker om den du är, det du skriver och de bilder du delar med dig av. Jag är nyfiken och intresserad av dig som människa, känner tacksamhet att du visar förtroende för mig då du delar dina nya vänrelationer, kärleksrelationer, arbetsrelationer och glädje men också sorg.
Att kommentera olika inlägg, ser jag som ett positivt sätt att se sociala medier som ett modernt klotterplank, öppet för de jag valt att vara vän med att ha åsikter om.
Ibland får jag frågan IRL "såg att du blivit vän med Linda, hur känner du henne, det är ju min barndomskamrat, kul!" Och just Linda kanske läst något jag skrivit, tagit del i en diskussion och känt samhörighet som lett till en vänförfrågan, där jag självklart själv avgör om jag vill tacka ja.
Orden "att en främling är en vän du ännu inte lärt känna", har alltid varit något som känts bejakande och generöst för mig. Vänskap är sannerligen en gåva.
Att blanda ihop det med bekräftelsebehov, brist på integritet,"att lägga sig i" eller att "snoka" är bevis på att vilja se det smutsiga i glädjen, gåvan och förmånen att ha vänskapsrelationer, oavsett om det gäller de vänner vi känner väl eller de vi ännu "bara" känner genom FB.
Misantropen/ människohataren säger med ilska, avsmak och upprörd stämma "du kommenterar allt jag gör på FB" det är obehagligt, du lägger dig i, du snokar,
Filantropen/människoälskaren säger med ömhet, glädje och kärleksfull stämma "du kommenterar allt jag gör på FB" tack för ditt intresse, jag är glad att du är nyfiken på mitt liv, att du ser mig
Till dig som är Filantrop:
Hoppas att vi även i fortsättningen får glädjen att dela våra upplevelser genom kommentarer, glädjetjut eller tummar i luften, oavsett om det sker genom FB eller IRL
Till dig som är Misantrop
En öppen hand får mycket, en sluten hand får ingen ting
Vackra ord i skymningen
Musik: Evert Taube (1890-1976), 1943 fritt efter argentinsk tango
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.
Så underbar är du, min vän,
och ser så vacker ut,
och älska dig det ska jag än
när havet sinat ut!
När hela havet sinat ut
och bergen smält till glöd!
Ja, älska dig, det ska jag än
när jorden ligger död.
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.
Barcelona
Kvällstankar
Efter en intensiv weekend i Barcelona med underbara vänner som har konst och kultur sim gemensam nämnare, blev uppdraget till Norrköping idag en kraftansträngning. Nej, jag brukar inte klaga utan inser att som man bäddar får man ligga, men idag blev det klart uppenbart allt allt har sitt pris.
Upplevelserna i Barca var en mix av tapas, konstgallerier, saluhallbesök, museum, promenader, flamencoföteställningar och nattliga diskussioner om konst och relationer, med ömsom cava ömsom te.
När jag väl kom hem i går var kvällen långt gången och natten som följde var utan sömn. Med stora runda ögon betraktade jag världen utanför och kände viss stress över den 20 mil långa bilresan som väntade vid 6 snåret.
Dagen flöt på trots en viss trötthet, men strax innan Nyköping på hemvägen sa det pang! Ögonlocken kändes som bly och alla varningslampor i huvudet lös varning, varning du kommer somna Ulla!!! Med nickande huvud körde jag in på bensinmacken, sladde in på parkeringen, fällde ner ryggstödet, ställde mobilen på ringning och somnade. Aldrig har jag känt sån förståelse för narkolepsins olycksystrar som då.. Efter 30 minuter ringde signalen och jag gick i.på macken och köpte en stor kaffe. När jag fortsatte min färd insåg jag hur kolossalt viktigt det är att lyssna på kroppens signaler och kanske än mer, inse att åldern tar ut sin rätt...
Sov gott alla mnniskobarn i Barcelona, Gnesta, Paris, eller var ni nu befinner er
Barcelona
Barcelona
Barcelona
Sov gott
I kväll tänds hundratusentals ljus till minne av våra döda, på våra kyrkogårdar och samtidigt släcks hundratusentals livsljus.
Det är en oerhörd vacker bild som möter oss i mörkret då vi besöker kyrkogårdar.
Traditionerna är lika många som människorna och jag tilltalas av att en gång om året verkligen bli medveten om livets korthet.
I morgon till Västerås och gården där för att börja plocka ut och förhoppningsvis få något sålt på gårdsmarknaden. Sov gott
