Det var en gång för länge sedan.....
(När jag rotar runt i kartongerna dyker allehanda minnen fram)
jovars, 36 år är rätt så lång tid i och för sig, men det är inte det jag vill dela med er ut av, utan hur snabbt utvecklingen går fram.
På bilden är jag 19 år och jag och mina kommande barns far Bertil, gav oss i väg på en lång resa till Västindien.
Från Barbados gick resan vidare till olika öar varav Dominika blev den där kontrasten till lilla Sverige blev störst.

Eftersom varken jag eller Bertil någonsin, varken då eller senare lagt värdering i lyx och turistande, blev vistelsen på nästan två månader en upplevelse i sig.
På fotot står jag omgiven av byns barn och så var det vart vi än kom, därför turister i småbyarna hörde inte till vanligheterna. I den här byn var det dessutom så att de aldrig tidigare sett en vit person IRL som det skulle heta idag.
Småler när jag tänker på att det var nog i elfte timmen som vi fick uppleva det.
Vi bodde hos en varm kvinna som med sina sex barn, alla med olika fäder (som hon skrattandes berättade) upplät det enda rummet till oss medan hon och barnen bodde i köket. För henne var det en välbehövlig inkomst och dessutom var hon oerhört vänlig.
Men tillbaks till fotot
Överallt dessa rara barn som följde oss vart vi än gick och eftersom toaletterna lyste med sin frånvaro, följde barnen även med ut i havet som under ett koncentrerat trampandes av vatten blev vår toalett.....
Haha jag kan inte låta bli att skratta åt minnet och hur självklart allt tedde sig.

Nu rotar jag vidare i minnenas arkiv

Önskar er alla en fin dag