De blommiga tapeterna, strömbrytarna i svart bakelit, badrumskranarna i vitt porslin med mässingdetaljer och sist men inte minst de franska ekivoka korten, inramade i guldramar föreställande lätt avklädda kvinnor i olika kroppsställningar.

Jag vrider på huvudet och bredvid mig ligger en kvinna i min ålder i vita underkläder prydda med spets. Hennes hår är kopparrött och glänser i den tidiga morgonsolen som tränger sig in i glipan mellan de livsfrågor sammetsgardinerna. Ovanför korsettens övre kant anas hennes vita bröst, likt två nybakade nobisbröd. 

Hon fortsätter -Hur kommer sig att Madame hamnat här?

Jag möter hennes blick och inser att om jag säger som det är kommer hon inte att tro mig.

För vad vet hon om konferenser och föredrag om etik, bemötande, härskartekniker och att leva som man lär?  Tanken att ta fram min IPad och visa Powerpoint-presentation eller ett lustigt klipp på Facebook känns väldigt avlägset, ja, jag tror tom att hon skulle bli spritt språngandes galen, det är trots allt 1800 tal.

Istället fattar jag hennes bleka, lätt fräkniga hand och svarar

-Madame...eller mademoiselle, jag har stannat en stund på livets väg och vem vet var jag hamnar härnäst

Hon nickar, stiger upp ur sängen, öppnar garderoben och tar fram två vackra kristallglas med tillhörande karaff, innehållande en giftgrön vätska. Hon ger mig ett glas, kryper tillbaks i sängen, lägger sig nära mig, höjer sitt glas med Absinth och säger SKÅL för livet och de oanade vägar som ligger framför oss, Madame!!!