Vill börja med att lämna en varningens text om kommande innehåll. Ni som vill läsa om kärlek, sol och glädje får sluta läsa här.
Det är måndag kväll och jag önskar att jag kunde skriva nåt spirituellt och lättsamt men tyvärr är den dörren för tillfället stängd.
Som jag tidigare berättat öppnar jag kranen, orden rinner ut och sedan drar jag åt kranen igen och just nu är det ledsamhetens och sorgens ord.
Livet innehåller såväl glädje som sorg och om det bara väger jämnt i vågskålarna är det överkomligt.
Men när sorgens skål blir överfylld känns tanken på jämvikt långt borta.

Återigen funderar jag på vart gränsen går i landet Integritas, vad som man som konstnär, författare och estradör kan dela med sig av utan att överskrida en annan människas integritet.
(Vet ni förresten att integritet kommer från grekiskans Integritas, hel eller orörd. Den som blir kränkt i sin integritet känner sig Mao inte längre hel.)
Därför vaktar jag, likt en Amstaff mina fingrar när de spelar över displayen så att inte hjärnan ska lura handen att avslöja något som innebär att jag drar undan mattan för någon, mig själv eller någon annan.
Kranen får fortsätta vara stängd med risk att gängorna utsätts för ett så massivt tryck att de sprängs......

Tar ett djupt andetag, blundar och förflyttar mig till skogen med dess mjuka, gröna mossa, som så ofta givit mig tröst.
Önskar er en kväll där vågskålarna väger jämnare än hos mig just nu.