Trots den förhållandevis milda vintern känns det som hela jag har gått på reserven en längre tid.

Det ska vara gött att leva sjöng Galenskaparna och det stämmer verkligen, för annars är det liksom ingen ide, eller hur?

Ibland är det trots allt så, att även om du själv har det  hyfsat, påverkas hela tillvaron av hur dina kära mår. Jag tror ingen vän eller familjemedlem kan tycka livet är gött att leva om någon man älskar inte mår bra.

En klok kvinna sa en gång, att man mår inte bättre än det av sina barn som mår sämst och det stämmer verkligen.

Samma sak gäller vänner som av olika skäl blivit lite kantstötta, inte känns livet på topp när vi ser hens lidande? Inte vänder vi hen ryggen?

Att finnas för dem man älskar, att inte svika, att hålla löften och framförallt vara ärlig, måste vara grundstommen i alla relationer.

Vad är då ett löfte, är det något som kastas ut i ivern att vara nära.

Eftersom man lär så länge man lever har jag även lärt mig ett nytt uttryck (som egentligen är riktigt gammalt) enligt uppgiftslämnaren, nämligen uttrycket att ge med armbågen.

Jag har aldrig hört det tidigare och ville få en förklaring.

-Ja, du vet....när man ger ett löfte eller en gåva, med baktanken att ta tillbaks den, alltså inte ge på riktigt. 

Hmmmm.... Knepigt....

Apropå armbågen, min högra har ett stort blåmärke efter krock med en dörr och det är helt sant, trots att just gå in i en dörr är en väldigt vanlig förklaring för kvinnor utsatta för våld,

Många går även in i väggen, men då är det ofta själen som får märken i stället och det är en helt annan historia, men självklart får även de som går in i dörren blåmärken i själen, de också....

Nu börjar söndagen gå mot sitt slut och jag har gjort ett stort dagsverke med timmar av gräsklippning och ogräsrensning.

Nu ska jag koka mig en kronärtskocka till middag, för det ska vara gött att leva,

Önskar er alla en särdeles fin kväll,