Trots att jag jobbat och även fortfarande har uppdrag som kläddesigner är jag sååå ointresserad av vad som är modernt, ja, jag bryr mig verkligen inte, utan tycker om det jag tycker om.

Däremot tycker jag det är riktigt skoj att titta på olika material, så som bomull, linne, ylle, siden och bambufiber. Det sista är en nyupptäckt favorit, som är snarlikt bomullen men lättare.

När jag utbildade mig till skräddare (vilket jag aldrig brukar berätta, då jag ständigt får frågan om att laga trasiga gylfar) ingick olika praktiska prov, bl.a.att sy passpoaler, gylfar, kragar m.m

Dessutom hade vi press, dvs strykning på rätt sätt, en gång i veckan på schemat. Nu funderar ni säkert på hur man kan fylla så många veckor med konsten att hantera ett strykjärn, men det är en konst ska ni veta.

En annan sak vi fick lära oss var just konsten att skilja agnarna från vetet, att lära oss känna igen naturfibrker mot plast som acryl, polyester osv. Ett säkert sätt var att dra ut en fiber, en tråd ur tyget, tända eld på tråden med en tändare för att sedan använda sina sinnen för att komma till rätt slutsats, vilket faktiskt är enkelt.

Om tråden brinner upp och luktar bränt hår, är det med största sannolikhet silke eller ull eftersom de är gjorda av protein.

Brinner det upp utan att lukta hår är det bomull eller annan naturfiber som innehåller cellulosa. Och slutligen, blir tråden en hård kula som luktar plast är det just en konstgjord plastfiber tex acryl som smält ihop.

Så nu i söndagens sista timmar, ligger jag i rena, vita, randiga,

Satinlakan av sval bomull, som trots att jag är hemma ger känslan av att sova på ett Hotel .

Godnatt alla människobarn i hela världen