Jag har haft en kärlek till tango så länge jag kan minnas och har väl även provat på det vid några tillfällen i livet.

Första gången var i tonåren på restaurang Pele på Upplandsgatan ( jag tror den hette så) 

Sen följde ett par spontanbesök på tangotillställningar och i mitten på nittiotalet hade jag en kraftfull handledare som varje år åkte till Buenos aires för att dansa tango.

För ett par år sedan gick jag och en man för att lära oss finsk tango och det var sannerligen en upplevelse!

Efter en kort introduktion dansade alla med sin partner för att efter några minuter byta till en ny. Det var verkligen en upplevelse att inte veta vem som väntade härnäst, en nybörjare som vi, eller ett proffs.

En hundrasextiometersman eller en tvåmetersman osv

Ja, det är faktiskt så att samtliga män i mitt liv har varit positiva till att lära sig tango, men det stannar tyvärr bara som ord.

Så nu ligger jag alltså här i sängen och tittar på tv när andra dansar och inser att vill jag dansa, får jag ta tag i situationen och anmäla mig till en kurs.

För trots allt krävs det två för att dansa tango,

Sov gott alla tangobarn, var ni än befinner er