Så är vi i juni redan.
Det är så fantastiskt vackert runt omkring oss nu så det nästan är svårt att ta in.
För ett år sedan var vi helt inne i planerna kring gården, ok vilka planer!!!
Sexton ton sopor kördes bort och det snickrades, målades och grävdes överallt. Det var en spännande och förväntningsfull tid och allt kändes möjligt.
Idag, ett år senare när gården ligger ute till försäljning, känns det naturligtvis en smula vemodigt.
Många frågar varför vi inte ska behålla gården och spekulerar säkert i orsakerna, men enkelt förklarat insåg vi att det blev för långt för nära och kära.

Och här kommer det fina i kråksången, vi är för gamla för att stanna kvar i det som inte känns rätt, oavsett om det gäller relationer eller en gård
Känns det inte hundra ska man inte tvinga sig kvar, baraföratt!!!
Så nu är Vrian till salu och jag säger Que sera, sera...,,,