Passerar skogar som man kan gå vilse i. 

Stora, mörka, kraftfulla, men även trygga, skyddande och spännande. Jag tror alla har minnen från någon skog, där man lekt i som barn, eller plockat svamp, letat kottar eller funnit tröst.

När jag för några dagar sedan bilade längst höga kusten, slog det mig hur enastående mäktigt alla skogar ter sig då man slår följe med dem. Mil efter mil av tätvuxen odlad granskog som då och då övergår i blandskog, där Björk, Asp, Tall och Gran delar utrymme med en och annan En. 

Det behövs inte mycket fantasi för att första folk från övriga Europa, då de fascineras av vår fantastiska natur.

Jag kommer på mig själv att känna saknad efter en lång vandring i skogen, det känns som länge sedan och när jag nu skriver orden, tänds en längtan.

Så nu ska jag leva som jag lär, gå ut i skogen och inte bara vara betraktare. Jag brukar använda orden betraktare om TV tittande, att se när någon plockar blåbär i stället för att själv plocka, att se någon resa till fjärran länder i stället för att själv resa, känns som att stå utanför det levande livet.

Önskar er en fortsatt varm ( på alla sätt) och kärleksfull eftermiddag