Ligger och vilar och drömmer om en kommande vår samtidigt som jag har ont i kroppen, lite feber och är trött....
Jag har ingen aning om det är influensatider eller om det är en smygande förkylning, men nåt skit är det.
Sneglar mot datorn och ser att jag borde ta tag i papperhögen därborta men konstaterar att det får vänta till i morgon, med händyn till kroppens tillstånd och fortsätter att ligga ner.
Tror jag ska ta en kopp te och lyssna på lite läkande musik, tack Spotify!

Har ni i te lyssnat på Marie Fredrikssons tolkning av Evert Taubes visa nedan, gör det, balsam för själen....

Så skimrande var aldrig havet
Och stranden aldrig så befriande,
Fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
Som när du gick vid min sida
Mot solnedgången, aftonen den underbara,
Då dina lockar dolde mig för världen,
Medan du dränkte alla mina sorger,
Älskling,
I din första kyss