I dag skymtade solen fram och gav en känsla av hopp....
Tänker på solens dragningskraft och alla resor som jag gjort till den, med föräldrar, vänner, män och familj.

Tittar på fotot från den första resan utomlands, jag är fyra år och vi har rest till Mallorca. Det är 1963 och kontrasten är stor mot den värld av enorma kratrar som omger oss i samband då de gamla Klarakvarteren skövlas.

Jag minns propellerplanets högljudda dån som var både spännande och otäckt, samtidigt som det var ett löfte om det äventyr som skulle komma.
Trots min späda ålder har jag starka minnen från paella, tjurfäktning och åsneritt och jag känner ömhet över denna lilla maskrosblomma jag var.

Tittar på bilden igen och längtar återigen till sol, värme och dofter fyllda av vitlök, saffran och citron.
Önskar er en fin kväll, trots kylan och mörkret utanför.