Har ni tänkt på hur det känns när det vänder? Det kan vara en lång sjukdom, ja det räcker faktiskt med en förkylning, eller som i mitt fall en influensa som likt en envis blodigel, biter sig fast i den eländiga kroppen. Eller en lång radda av utgifter, såväl väntade som oväntade där ordspråket "En olycka kommer sällan ensam" verkligen gör sig gällande. Men värst är nog då hjärnan blir ockuperad av diverse funderingar och tankebanor, vilka likt en mullvad äter gångar i huvudet och omöjliggör andra tankar än just de ljud som det lilla djuret åstadkommer. Gnagelignagelignagelignag.... Det är då, när man börjat vänja sig vid känslan av att livet är en tragedi och inte en komedi, när hela kroppen hamnat i ett orkeslöst och slutkört tillstånd, då minsta rörelse innebär en rejäl pulshöjning som om man avklarat ett maraton, det är då vändningen slår till som en kastvind. Jag har sett när människor seglar och vinden plötsligt ändrar riktning, swisch, så flyger bommen (jag vet inte om den heter så) med en enorm kraft över till andra sidan och nåde den som inte hinner ducka! Pang !!! smäller det i seglen, samtidigt som båten tar en ny riktning och hade någon slumrat till blir det ett bryskt uppvaknande. En annan liknelse är det fenomen som uppstår när man likt en lobotomerad, lätt framåtlutad person, med armarna hängande utefter sidorna likt två fläskfiléer, (nåja, kanske mer likt två oxfiléer) upptäcker att nervbanorna börjat hitta varandra igen, att kroppen själv tagit hand om läkningsprocessen. De oseende ögonen börjar återigen att se och den dövstumma varelsen som använt ens kropp som tillfälligt härbärge, checkar ut. Det är då det vänder Doften från bageriet man går förbi, ljudet av takdroppet, de nymanglade lakanen mot kroppen, smaken av en hård knäckebrödssmörgås med en lagrad ost, helt enkelt känslan av att ha återerövrat sina sinnen. Lutar mig bakåt i sängen på hotellet, sätter på Spotify och min spellista som fått namnet Kraft, blundar och låter Billie Holidays röst omsluta mig. Vinden har vänt