Tehuset i mitt minne

Fortsatt värk i kroppen och rinnande näsa....
Var på Haga Deli med en av valparna och åt en god pasta. Det har blivit så att vi teståter snarlika pastarätyer på div Italienska krogar i staden.
En pasta med havets läckerheter och en med oxfilé.
Vad ska vi då säga om kvällens rätter?
Godkända, absolut, men våra smaklökar bär på ett eget minne av förra restaurangen Capri Due och dess tolkning av rätterna.
Inte sedan barndomens glädje över pannkaka, har sonens ögon gnistrat som då han utbraste " Jag förstår de som beskriver en matupplevelse som fantastisk"!
Oxfilen perfekt stekt i en sås gjord på egen buljong med tryffel som inslag, spetsad med grädde och jag tror cognac, Helt enkelt superb!
Smakminnen som är starka upplevelser kan även vara det motsatta, minnen av något gräsligt.
Tänker på en pasta med ost och skinksås jag åt för länge sedan, vilken resulterade i kaskadkräkning någon timme efteråt, har väldigt svårt för den kombinationen efter den händelsen.
Nu ska jag göra lite te, den gamle trotjänaren earl Grey som ger smakminnen från teguset vid Odenplan och doften av den rökiga Lapsang Oolong, intagen i goda vänners lag.

Önskar er alla människobarn en fridfull kväll, var ni än befinner er



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0