Torsdagskväll och jag är helt slut efter en veckas influensa. Vandrade upp för berget med dunkande hjärta, har ingen som helst kondition känns det som.
Detta berg som jag besökt så ofta och som fortfarande känns främmande och hårt.
Jag har egentligen aldrig tyckt om berg, trots att jag är vädur, utan tilltalas mer av böljande sädesfält och öppet hav.
Jo, självklart blir jag fascinerad och hänförd över de gigantiska berg och alper jag sett under mitt liv, men det är samtidigt en skrämmande och ensam känsla.
När jag vandrar upp för vägen som leder till huset jag ska besöka, på berget, känns stegen tunga och jag blir trött. Så därför säger jag godnatt och hoppas att jag vaknar frisk, stark och glad i morgon fredag.