Slaskbetraktelser
Efter dagar med sträng kyla och snöknarr i öronen vänder
termometern uppåt och hala, isiga vägar förvandlas till tallrikar fyllda med sorbet, chokladsorbet.
Ordet slask får verkligen sin rätta innebörd och tanken på att åka in i en biltvätt känns väldigt långt borta, lite som att kasta pärlor till svinen.
Nu kanske jag inte tillhör den sorten, dvs de ordentliga som ständigt åker omkring i en fin och nyvaxad bil, där minsta pormask syns om man speglar sig i lacken. Nej, bilar har alltid fungerat som transportmedel där det viktigaste är att den fungerar.
Jag tror alla vet hur jobbigt det är när bilen av en eller annan anledning kapsejsar.
Själv har jag blivit stående i rondeller med kokande motor eller avsliten vajer till växellådan, fått kopplingsfel på motorväg, pajat växellådan eller punktering på Sveavägen, ingen höjdare något av händelserna. Men ibland blir det en hel radda av fel som kommer på en gång och nu tillbaks till sorbeten.
När det slaskar lera går det åt mycket spolarvatten och för att fylla på måste motorhuven öppnas.
Attans då att den lilla röda plasmojjen som man drar i för att öppna huven blir alldeles slapp, vilket även jag kan räkna ut, är ett resultat av att även den vajern är avsliten....
När sedan bakrutans arm där saknaden av torkarblad gör sig påmind ( samma ljud när man drog med kritan över tavlan i klassrummet) inser jag att det där med service inte är så dumt.
Samtidigt som jag trösterikt intalar mig själv " Ulla, värre saker finns, du har inte Ebola" stannar jag med jämna mellanrum i vägrenen på motorvägen och gnider med snö från diket, bort smutsen från den totalt kamouflerade rutan.
Efter si så där 10 stopp är jag hemma, oskadd och känner stor tacksamhet att snön ligger kvar, åtminstone i dikena
Kommentarer
Trackback
