Julefrid
Julefrid...
Ordet frid har fler synonymer så som lugn, vila, frid, stillhet, själsfrid, trygghet, ostördhet.
Ofta använder vi meningen om att få frid i själen då livet runt oss känns kaotiskt, när vi inte ser nåt slut på alla bekymmer.
Domedagsprofeterna tillägger gärna att "en olycka kommer aldrig ensam", liksom för att bekräfta att jävligheterna aldrig tar slut.
Jag har skrivit om det förut men vissa saker tål att upprepas och därför gör jag det.
Vid ett tillfälle slumpade det sig att övrig personal var sjuka på behandlingshemmet (där jag jobbade för tjugo år sedan) och vi var ensamma, handledaren och jag. Vetskapen om att han var en av Sveriges bästa handledare och dessutom flugit från Göteborg för att hålla i handledning hos oss, bidrog till att vi beslöt att ha handledning, trots manfallet av personal.
Vi pratade om klienterna och när det var en stund kvar, frågade jag Mats om jag fick dryfta en frågeställning, rent privat.
Då han nickade, tog jag mod till mig och frågade " Varför är min svärmor så bitter, så ironisk?"
Mats betraktade mig och bad mig komma med några exempel, utan egna värderingar inlagda.
"Jaaa, ett exempel kan vara när hon säger, ja Ulla vad roligt att bara göra det som faller dig in, det måste vara hääärligt att inte följa några regler, så kunde man inte göra när jag var ung" eller " jaha, passa på att resa för det hade jag inte möjlighet att göra minsann eller "Men oj vad städat och fint det var här!"som första mening när hon kom hem till ett rörigt småbarnshem. Osv.
Men det som gjort mig mest ledsen fortsatte jag, var då hon sa
"Den dagen X träffade dig förlorade jag en son".
Att jag försökte inflika" Vad tråkigt att du inte känner att du fått en dotter istället" klingade bara barnsligt och just.......bittert.
Mats inväntade att jag pratat färdigt och sedan tittade han mig djupt i ögonen, andades in och sa med lugn stämma.
"Glöm aldrig att bitterhet är OUTLEVD sorg!
Istället för att säga " jag är så ledsen att jag inte reste, jag är så ledsen att jag inte gjorde som jag ville osv så kommer bitterheten, jag FICK inte.
Märta Tikkanens dikt beskriver det så bra ( med risk att minnas lite fel)
Jag satt och höll min mors hand då hennes blå ögon brast
I den stunden lovade jag henne
Jag ska aldrig säga som du, jag har inte fått
Jag ska säga, jag har inte gjort
Nu ska jag försöka anamma ordet frid, i någon form och ta denna annandags jul som den kommer.
Kommentarer
Trackback
