I sjönöd

Tiden går fort när kaos är granne med Gud. Ibland önskar jag att livet gick och styra i den riktning man önskar, precis så där som alla klämkäcka coacher vill få det att låta.
" Nej nu stiger vi upp ur det svarta hålet och tar nya tag!!!"
Samma ord som ska ge kraft kan även fungera som en käftsmäll för den som av olika skäl hamnat i hålet utan namn.
Att uttala de orden till någon som förlorat någon som står dem nära eller kanske förlorat sig själv är som att gräva hålet än djupare.
Missförstå mig rätt, jo, jag är helt övertygad om att jag själv är huvudpersonen i mitt liv och att det är mitt ansvar att vara kapten på livets skuta, men....
Även till havs kan ovädret storma upp och det enda som man kan göra är att se till så att säkerheten är god ombord, att handlingsplanen är klar.
Vissa förberedelser inför olyckor i livets resa går att göra som att ha rutten inplanerad, sjökorten aktuella och redskapen servade. Vi är beredda att undvika grynnor och grund, har flytvästar i starka neonfärger och i ruffen har vi soppa och frystorkat kött samt första förbandslådan väl påfylld.

Men så kommer stormen som sliter sönder seglen och med kraft tar med sig såväl kompass som roder och helt plötsligt sitter man där och guppar på havets vågor, fullständigt vilse i sin ensamma litenhet, där förkortningen GPS står för Ganska Pissig Situation.
Efter en stund som kan vara en sekund eller en evighet börjar de medfödda, men i vår moderna tid bortförträngda instinkterna att vakna till liv. Vi nyktrar till från rädslans och ömkans bedövande rus och vi ser med klarare ögon hur vår situation ser ut.
Vi ser stjärnbildernas mönster, känner vinden och skapar oss en uppfattning om vilket väderstreck vi befinner oss i.
Solen upp i öst och ner i väst(fickan) som det gamla uret med kedja.
Sakta men säkert uppfattar vi måsarna runt omkring oss som likt våra trofasta vänner aldrig lämnat oss på färden, utan tålmodigt följt med oss en bit ifrån.
Sakta börjar vi återfå hoppet att återse land och när tiden är mogen guppar vi in mot stranden där tryggheten och lugnet finns.
Då, men inte förr, när vi har lyckats samla drivved som vi skapat en stege utav, kan vi börja klättra upp ur det svarta hålet och ta nya tag.

Önskar er alla en fin dag med kärlek, blå himmel och fågelsång



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0