Luften doftade fortfarande regn och på marken hade vattenfyllda gropar skapat blänk där den skira grönskan speglades, fotografiskt.
I mina hörlurar sjöng Totta Näslund passande om våren och jag kände hur det stora vemodet rullade in.
Som så ofta förr överträffar verkligheten dikten så på min vandring runt de vackra fågelsjöarna, mötte jag människor som var och en hade kunnat vara huvudperson i en roman.
Den äldre kvinnan som med tomma, oseende ögon vandrade fram, klappandes på en leksakshund i plysch som sett sina bästa dagar.
Var kom hon ifrån, vart var hon på väg?
För en stund övervägde jag att fatta hennes arm och vänligt men bestämt lotsa henne till det närmsta äldreboende, där hon troligtvis "rymt" från, men jag avstod.
För vem är jag att bedöma vad som är normalt?

Minns min systers svåger, som dragandes på en barnvagn där Monchichi (den lilla lurviga, leksaksapan, om ni minns) satt bekvämt, klassades som tokig. När jag frågade honom, varför han gjorde det, blev det logiska svaret
-Man får ju åka gratis på bussen med barnvagn!
Samma svåger svalde då och då matknivar för att få lite variation och spänning i livet, att komma in för operation är ju trots allt ett avbrott i den tråkiga vardagen, motiverade han sitt handlande. Tokig eller bara uppfinningsrik utöver norm?

En annan kvinna som korsade min väg under morgonpromenaden, bar på två stora plastpåsar, fyllda med bröd som omsorgsfullt var skuret eller klippt i små bitar.
Med allvarsam min, iklädd en vacker Sari vandrade hon ner till sjökanten och likt tiggare runt Gangesfloden, flockades änder, canadagäss och måsar kring den indiska fågelprinsessan.
Efter mötet med de båda kvinnorna, tedde sig de skuttande unga flickorna i sina neonfärgade träningskläder som de minst normala. Tös efter tös med armar och ben som gav mig associationer till spelet plockepinn, liksom bara flöt förbi, med hårt ihopbitna käkar och knutna nävar.
Väl hemma, med kaffet rykandes i koppen (jo, det blir ju det när man använder snabbkaffe och kokande vatten) kom frågan åter.
Vad är normalt och vem bestämmer det?

Med önskan om en särdeles fin långfredag