Ohohohohh vad en lite flicka kan gnoooo, sjöng Monica Zetterlund, och det är sannerligen det jag gör nu!

Jag tänker på min älskade mamma som alltid var kolossalt stressad över situationen om någon kom på spontanbesök.
Stressad över att det inte var tillräckligt städat, stressad över att skämmas " vad ska folk tro?"
Min älskade mamma var som en liten ängslig flicka hela livet, en flicka som var så mån om att allt skulle bara helt och rent. Det var som om hon trodde att hon blev bedömd efter det när det kanske bara var hon själv som dömde sig själv.
Tanken slår mig under det intensiva städandet inför lördagen att jag vill att det ska vara fint, inte för att jag inte duger annars, utan för att det annars inte går att ta sig fram eller njuta av konstverken.
Så nu fortsätter jag och ser fram mot lördagens invigning!